Rätt järn vid rätt tillfälle botar järn- och blodbrist
Järnbrist är vanligt hos kvinnor. Lika vanligt hos elitidrottare som vanliga motionärer och icke aktiva visar de svenska forskarna Göran Landahl och Mats Börjesson. Men forskarna uppmärksammar också problemet med att allt fler slentrianmässigt äter järntillskott.
- Den som inte har järnbrist ska inte äta järnpreparat i förebyggande syfte och för den som har järnbrist som utvecklats till blodbrist ska behandlas med järnpreparat per recept.
Järnbrist är den vanligaste förekommande bristsjukdomen i världen. Särskilt drabbade är kvinnor, barn och gamla. Den som har järnbrist riskerar att så småningom utveckla blodbrist.
Det finns undersökningar om visar att var tredje svensk kvinna har järnbrist – resultat som inte minst har marknadsförts av tillverkare av kosttillskott och hälsopreparat. Järntilskott säljer som aldrig förr.
Forskarna rekommenderar att kvinnliga elitidrottare bör kolla sig inför första säsongen med intensiv träning. Sedan sker kontroll om man misstänker järnbrist. Någon allmän rekommendation om allmän kontroll av järnstatus hos manliga idrotare finns däremot inte.
- Eftersom män inte menstruerar har de mycket små järnförluster varför en järnbristanemi ofta är uttryck för en annan sjukdom till exempel glutenintolerans eller magsår
Forskarna Landal/Börjesson är noggranna med att påpeka järnbrist som har utvecklats till blodbrist (järnbristanemi) ska behandlas:
- Vi rekommenderar tre månaders behandling med järnpreparat per recept med uppföljande kontroll av järn- och blodstatus.
- Så kallade järnrika naturmedel innehåller oftast bråkdelen av järnbehovet som behövs för att rätta till en obalans. Dessa preparat kan således ej rekommenderas och det finns ju även andra välkända risker med dylika okontrollerade preparat
(Källa : Svensk idrottsforskning nr 1 2008)