Gabriella Samuelsson har tränat långlöpnig i några år. Liksom för många andra löpare har utvecklingskurvan varit brant. Redan efter ett års träning så sprang hon milen på strax över 40 minuter och vintern 2007/2008 började hon träna för Stockholm Marathon 2008 med målsättningen att springa ner mot tre timmar.
Men träningen gick trögt. Resultaten på tävlingar var katastrofala och lite svåra att förklara med att Gabriella bara var i en hård träningsperiod. I mars 2008 så skrev hon till sin tränare för att utvärdera den senaste veckans träning:
Det känns verkligen INTE bra. Passen som jag tränade i mitten på förr förra veckan gick jättebra som jag skrev, så jag trodde det var lugnt, men sen vände det igen.. Förra veckan fixade jag ju alla passen, men det var himla tungt, tex 26 km passet var jätte tungt, jag fick nästan gå mellan varven och det är ju inte normalt. Nu har det gått ännu mer utför, jag orkar max jogga 4 km ungefär. Jag får mjölksyra och blir stum, benmusklerna orkar liksom inte. Det ska inte vara så när man har tränat så mycket som jag har gjort, träningen tar inte, det går nästan åt andra hållet istället. Det har varit lite sådär ända sedan februari nån gång men jag har ju klarat av all träning ganska okej ändå, men nu har det bara blivit mycket värre.

Både Gabriella och tränaren insåg att man snabbt måste kolla med läkare och göra en noggrann undersökning om vad som var fel. Resultatet av blodproven gav förklaringen. Gabriella hade en järnbrist som utvecklats till blodbrist (järnbristanemi). Istället för att ha normala 120-150 i Hb hade Gabriella 72.

Nu hade man alltså hittat orsaken som berodde på långvarig järnbrist (trots att Gabriella ätit ett järntlskott) och tränaren skrev i nästa mail:

- Vanligaste orsaken till blodbrist är en långvarig järnbrist. Du har helt enkelt slut på järn i kroppen och då påverkas bildningen av hemoglobin som ingår i de röda blodkropparna och som transporterar syre.
72 i Hb är verkligen lågt och om läkaren inte redan har förstått det så måste du få en tremånaders behandling med järn via recept med uppföljande kontroll av järn och blodprov.
Gå nu inte in i en hälskostaffär och köp järntillskott utan se till som sagt att få en behandling med Apotekets järnpreparat.

NU TILL NÅGOT POSITIVT – MYCKET POSITIVT:
När du får upp ditt Hb-värde, som kan ta några månader, kommer du att få en jättekick när det gäller syreupptagningsförmågan. Blodvärdet är direkt och linjärt relaterat till syreupptagningsförmågan. Du kommer att få en effekt ungefär som om du har blivit bloddopad (fast egentligen kommer du upp på din vanliga prestationsförmåga.
Efter den här jobbiga tiden kommer du känna att du flyger fram och du kommer inte ha några problem att springa tusingarna under 4 minuter och du kommer att känna dig pigg inför träningspassen och långpassen kommer att vara sköna utflykter.
Så ligg nu på och tjata på läkaren att verkligen få en riktig behandling av din anemi (blodbrist). Riktigt apoteks-järn ska det vara!

I slutet av april 2008 började Gabriella medicinera med järntabletter enligt läkarens ordination. En månad senare skrev hon i mail till tränaren:
Det går inte att beskriva vilken skillnad det är nu! Stegen känns så lätta så det känns nästan konstigt för att jag har vant mig vid att få kämpa så hårt och att det har varit jätte tungt. Innan jag fick medicinen kunde jag jogga 3-4 km, sen var det i två veckor ungefär som jag var så sjuk så det bara inte gick att springa alls, men efter medicinen tog det bara några dagar innan det gick igen. I tisdags till exempel sprang jag 10 st 300 m intervaller på 63 sek med 100 m jogg mellan. Provet som jag tog igår visade att värdet hade gått upp till 89 nu, så det tar säkert en tid till innan det är helt normal så jag orkar träna så som jag vill, men det är på rätt väg nu med alltihop.

Under sommaren 2008 har så orken och kraften kommit tillbaka. Redan I mitten av juni vann Gabriella Vår Ruset I Visby och när hon sedan fortsatte att vinna tävlingarna på Gotland på rekordtider så gjorde 21-åriga Gabriella debut I SM på 10000 meter I Västerås 1 augusti. Tre månader efter det att hon börjat äta järnmedicinen satte hon personligt rekord med tre minuter på milen, slog Gotlandsrekord med två minuter och blev nia på SM med tiden 37.42.