1. Skaffa dig distans till situationen

Det går inte att förneka att en skada kan vara förargligt om du nu älskar att springa. Men försök att bibehålla lite distans till situationen. De flesta löparkrämpor är relativt oväsentliga och vill läka i sinom tid. Det kan verka förargligt när du inte kan springa, men ett elakt fall av benhinneinflammation är ingenting när du jämför med andra som har verkliga problem, verkliga skador och riktig smärta. En del av dom kanske aldrig blir helt återställda, men du blir det. Så klaga inte, för ingen vill lyssna på det. Inte din make eller maka, inte dina barn, inte heller dina löparkompisar. Dessutom, resultatet av allt klagande blir tvärtemot vad du egentligen ville åstadkomma i dina försök att bli skadefri igen.

Belöningen: Du kommer att fortsätta vara positiv under skadeuppehållet och således skynda på återhämtningen.

2. Ha tålamod

Varje löpare som jag har känt har varit skadad vid något tillfälle. Och alla dessa löpare - även en 72-årig vän som bröt höften - kunde fortsätta att springa igen. Min synpunkt är denna: Det finns ett botemedel för praktiskt taget varje löparskada, och de flesta skadorna läker ju med tiden. Tyvärr kommer inga magiska piller att bota dig direkt. Inte heller är en ändring av skorna det troliga svaret. Istället, sök trygghet i att oavsett hur illa din skada ser ut att vara är den bara där tillfälligt. Du kommer att kunna springa igen om du har tålamod nog att tillåta läkeprocessen ta den tid som behövs.

Belöningen: Du ger skadan tillräckligt med tid att läka.

3. Om du har en rutin, håll fast vid den

Det betyder att om du i vanliga fall springer vid lunchtiden, fortsätt att träna vid lunchen. Skulle du vara den som gillar att springa tidigt på morgonen kan du byta ut löppasset mot en promenad tidigt på morgonen.
Jag är så inrutad när det gäller min rutin att jag försöker bibehålla samma dagliga mönster även när jag inte kan springa. Speciellt på söndagar. Ingen tycker om långa löprundor mer än mig. Jag älskar att stiga upp tidigt, vara ute på löpslingan vid gryningen, och flyta runt i två timmar.
När jag är skadad går jag fortfarande till samma ställe och vandrar i ett par timmar (och är mer uppmärksam till rovfåglar, rådjur och andra djur). Jag följer upp detta med min ritual för nedvärmning: lite stretching, nedkylning med is, en dusch, fika, och söndagens tidning.
Från ett psykologiskt perspektiv är den här ritualen nästan lika viktig för mig som löpträningen i sig självt. Är den här promenaden lika givande som ett långt löppass? Inte alls, men att bibehålla rutinen är mycket bättre för själen och kroppen än att inte göra någonting.

Belöningen: Genom att hålla fast vid något som liknar din träningsrutin kommer du att kunna tillgodogöra dig många humörlyftande fördelar.

4. Träna utomhus

Speciellt när du är skadad är du i behov av frisk luft. Du kan inhösta mycket av det under en cykeltur. Om det är vinter, eller om vädret är alltför dåligt för att cykla, så går jag istället. Eller ger mig ut och vandrar i skogen. Eller griper tag i skidstavar och går med stavarna upp och nedför några backar. Att helt fylla lungorna med frisk luft när du springer är en detalj som gör att du känner välbefinnande. Du får en liknande känsla även med andra utomhus aktiviteter.

Belöningen: Att uppmärksamma omgivningen hjälper dig att tänka på annat än skadan och du får den dos av frisk bris och solljus som du är så van vid att ha.

5. Fortsätt göa något svettigt

Springer du i vanliga fall 45 minuter om dagen är det viktig att du på något annat sätt tränar hårt nog aerobiskt i 45 minuter. Det här är viktigt för att du ska kunna klamra dig fast vid ditt sunda tillstånd, för att inte nämna formen. Det spelar inte alltför stor roll vad du gör så länge som det inte förvärrar den redan förekommande skadan.
Det enda problemet med sånt som snabba promenader eller till och med tuffa vandringar är att jag inte svettas. Att jobba upp en riktig svett är så inrotat hos mig att jag är i desperat behov av att känna en svettig T-shirt efter träningspasset. Varje dag måste jag träna hårt och svettas, om inte annat så det väl känslobetonat. Om jag gör det så har jag lyckats fullborda något. I fall jag inte tränar hårt kan jag se mig själv smyga in i den där mörka, trista avgrunden som leder till en bestående känsla av att inte vara värd något.

Att simma hjälper mig inte heller. Samma sak med vattenlöpning. Rollerblading ser ut att vara alltför farligt. Skulle jag kunna spela tennis utan att förvärra min sträckning i låret gör jag gärna det, men det kan jag inte. Så jag cyklar på motionscykeln, eller, ännu bättre, använder en ny maskin som kallas elliptical trainer. den elliptiska maskinen år något av en korsning mellan en längdåkningsmaskin, löpband, och stairclimber. Det är i stort sett ingen teknik inblandad i att lära sig att använda den rätt och löparrörelsen är till viss del efterliknad utan disharmoni och onödigt påfrestande. Därför verkar det inte irritera någon av de vanligaste förslitningsskadorna.
Jag kan garantera att om du lägger ned 45 minuter på en elliptical trainer, motions cykel, stairclimber, eller roddmaskin kommer du att bli dränkt i svett. Och av större betydelse är att flera studier har föreslagit att om du gör dessa aerobiska alternativ korrekt och ordentligt, och med tillräckligt hög intensitet, kan dom underhålla och även öka din formnivå.

Även så, det här är ju själlösa och tråkiga aktiviteter, så behandla dina alternativa träningspass på samma sätt som du gör med löpträningen. Till exempel, jag känner till varje slätt parti och backe på min 10 km favoritrunda, så jag försöker efterlikna varje del av den här löprundan på vilken gymmaskin jag än använder. Jag börjar med 10 lätta minuter på desläta partierna. Sedan ökar jag tempot över en serie av tre backar. Därefter återhämtar jag mig lite för att kunna köra stenhårt när det blir dags att tackla den där branta backen på min löprunda. Du förstår vad jag menar vid det här laget.

Belöningen: Du får se en pöl med svett och känna en genomblöt tröja - påtagliga bevis på att du har gjort något för att bränna kalorier och underhålla grundkonditionen.

6. Ta upp styrketränningen

Jag vet inte hur du är, men när jag förbereder för ett maratonlopp, det sista jag vill göra är att lyfta skrot i gymet. Jag har knappt tid nog att springa och stretcha, än mindre att blanda in styrketräning. Men när jag är skadad kan styrketräning bli värdefullt. Eftersom jag ändå är i gymet ofta och använder motionscykeln eller tränar på elliptical trainer spelar det inte så stor roll om jag tillbringar 20 minuter till med vikterna. Och eftersom jag inte kan springa, gör jag mera benövningar än vanligt tillsammans med mage och överkroppsövningar.

Belöningen: Du förbränner kalorier och bibehåller grundstyrkan och muskeltonen.

7. Behåll kontakten

För mig, en av de värsta sidorna med att vara skadad är att inte kunna springa med kompisarna. Den enda gången jag ser en del av dem är när vi springer tillsammans. Så när jag är borta gör jag ett försök att hålla kontakten och åtminstone känna mig som jag fortfarande är aktiv inom min löparkrets. Ett bra sätt att behålla kontakten är att gåtill klubbmöten och att ställa upp som funktionär för klubben vid tävlingar och andra evenemang.
Jag försöker också spendera mera kvalitetstid med familjen. Normalt har dom uppvisat alla möjliga sorters medgivanden till mina egenheter som löpare, så när jag inte är skadad är det min tur att ställa upp på de aktiviteter som de känner för. Under skadeuppehåll har jag inte längre några passande löparursäkter ("Jag är alldeles för trött", "Jag vilar inför en lång löprunda i morgon") för att slinka iväg från sånt som att spela fotboll med barnen, gå på en sen fest, eller besöka djurparken.

Belöningen: Istället för att bli självfixerad kommer du att hålla kommunikationen öppen med vänner, familj, och löparcirkeln.

8. Återställ hälsan genom att göra något varje dag

Även om skador kan se väldigt olika ut svarar de flesta av dem extremt bra på vila och självbehandling. Om det finns saker som jag kan sysselsätta mig med som att besöka en kiropraktor eller fotvårdsspecialist eller gå på massage, så gör jag det, även om det verkar krångligt att ordna. Behöver jag inte göra annat än att kyla ner skadan med is eller ta inflammationsnedsättande tabletter så gör jag det samvetsgrannnt. Ifall muskelstelhet eller obalans har bidragit till problemet poängterar jag försiktig stretching två gånger om dagen.

Belöningen: Genom att ta tag i situationen skyndar du på återhämtningen och uppnår lugn och ro för själen.

9. Ät rätt

När jag kan springa på för fullt har jag en tendens att äta stora mängder av allting som jag kommer åt. När jag inte springer kan jag lägga på 4-5 kilo i all hast. Vid ett tvingat uppehåll från löpningen behövs mera kontroll än så över vad jag äter. Det betyder inte att jag rekommenderar en plötsligt extrem ändring i matvanor; minskad näring nedsätter kroppen förmåga till läkning och uppbyggnad. Det är för mig oundvikligt att jag ökar i vikt under ett skade uppehåll, men genom att fokusera mera på frukt och godsaker med en låg fetthalt och genom att minska mitt intag av en del varor (nämligen öl, chips, och dip) har jag lite mer kontroll och undviker att helt tappa formen. De extra kilona som jag la på mig lossnar snabbt när jag börjar springa igen.

Belöningen: Genom att inte gå upp i vikt undviker du att sjunka ner i grubblerier om din egen självföreställning.

10. Koncentrera dig på vad som händer nu

Sätt inte upp en nyckfull deadline för när du är redo att springa igen och sedan börja löpträna vare sig du är frisk eller inte. Med lite tur kommer du bara att behöva vila från löpningen ett par veckor, men man vet aldrig hur snabbt skadan läker. Bara för att den tog fyra dagar att läka förra gången betyder inte att samma skada kommer att ta samma tid att läka den här gången. Ju äldre du blir, desto längre tar det för kroppen att läka. Du kanske också måste glömma nästa tävling som du planerade att springa (speciellt om det är ett marathon). bara för att du anmälde dig betyder inte att du kommer att återhämta dig tills dess. Om skadan skulle läka i tid för tävlingen måste du vara beredd att dra ner på förväntningarna. Var glad att du kan stå hel och frisk på startlinjen och njut av loppet.

Belöningen: Genom att inte sätta stränga deadlines undviker du att bli irriterad när du missar dem. Ännu mera betydelsefullt är att du kommer inte att börja springa igen förrän du är verkligen redo.