Jag har varit i Stockholms skärgård på viloläger.. En ö ute i skärgården, utan vägar, bara skog och klippor och där bad och slappa står på dagsprogrammet... inte helt fel när solen skiner och badtermometern letat sig upp över 20C sträcket! Men något är ju ändå helt FEL när det är mitt i säsongen, SM om en vecka och kroppen bara inte vill fungera som den borde!

Jag har nu haft två veckor med bara vila och lugn 10 km jogg varannan dag (Jo, det finns en liten gångbro från "vår" ö över till en lite större ö (Runmarö) där man kan springa på några grusvägar.... )

När jag skrev sist hade jag en vecka med lite mängd men där två kvalitetspass istället skulle in, benen skulle vara pigga då dessa pass föregicks av lugna träningsdagar MEN benen var som megasuperseg kola och svarade inte alls när jag försökte få någon fart i dem. Jag får inte heller upp pulsen så borde inte vara någon infektion utan helt enkelt trötta ben.

Både min tränare Pekka och jag kände oss rätt förvirrade, vad är det som händer? Han brukar veta rätt bra vilken träning jag tål och hur min kropp ska kunna prestera på vissa pass. Vi började fundera på om ASICS Stockholm marathon eventuellt kan ha slitit mer i år då jag var rätt otränad för en mara när jag sprang loppet och att vi därmed kört på för hårt efter loppet, 2 veckors vila kanske inte var tillräckligt. Att jag helt enkelt bara blivit segare och segare och nu måste vila mig ur det. Jag är dock rätt tveksam till att det är så, har varit på Vårdcentralen och tagit blodprov och CK-värdet som är förhöjt vid eventuell överträning visar på helt normala värden, liksom Hb och allt annat man nu kan testa.

Känns ju också märkligt om jag skulle bli övertränad NU när jag har haft den lugnaste perioden i mitt liv på mycket länge, bara slappa semesterdagar utan stress mellan jobb, dagishämtning/lämning, aktiviteter hit och dit... OCH dessutom första sommaren på länge när vi faktiskt har rätt stora barn och jag varken är gravid eller ammar!

Kroppen borde snanare svara positivt på detta lugnare tempo och bjuda på en formutveckling om jag fick bestämma (o; Att jämföra med förra sommaren då jag hade ett marathonlopp på Friidrotts-EM på programmet samtidigt som jag hade en liten ettåring som fortfarande gärna ammade nattetid då hon sov dåligt på alla nya ställen man åker till på sommaren...och därtill en 5- och 7-åring.. Men, nej då, tack och lov så funkade ju kroppen då istället över förväntan.

Det är dock också min tröst att jag i år ändå inte har något mästerskap jag lyckats kvalificera mig till, att då hamna i detta formvakuum hade varit värre... SÅ, är det möjligen där svaret på min formdipp ligger, total avsaknad av motivation och en lättja som tagit överhand nu när livet vid sidan av löpningen erbjuder viss tid för vila mellan passen?? Kanske orkar hjärnan bara inte bita ihop och pressa kroppen för att komma ner på de tider som skulle vara rimliga att nå? MEN å andra sidan är det här den roligaste perioden på löparåret tycker jag med Friidrotts-SM, Tjejmilen,(ev en Finnkamp om resultaten räcker till), DN Stockholm halvmarathon, Lidingö Tjejlopp... och alla dessa tävligar för att bygga upp en form med målet att springa en snabb mara i oktober...Tävlingsmotivationen finns där helt klart men finns orken att göra jobbet för att kunna tävla?