Jag har vid flertalet tillfällen fått frågor om hur jag börjar träna igen efter mina graviditeter SÅ jag tänkte skriva ett litet inlägg om detta!

Först måste jag dock påpeka att det jag skriver är inga sanningar utan är bara baserat på mina egna erfarenheter och vad som har funkat för mig, inte vad som är rätt eller fel eller vad som passar alla er andra bäst!

En sund tanke i det här sammanhanget är också (som en klok kollega påminde mig om häromdagen)Lennons strof ..."Life's what happens to you while your busy making other plans"!! Visst kan man börja planera för en come back på löparbanorna efter förlossningen MEN är det någon gång i livet som det verkligen är värt att stanna upp och bara njuta och andas in nuet så är det när man har fått ett helt nytt litet liv att ta hand om och älska! Det finns ingenting som slår det så oavsett var formen tagit vägen under graviditeten så har man just vunnit högsta vinsten i livets lotteri!

SÅ, känn ingen stress att komma igång utan känn efter var din egen kropp är och var barnets rytm och behov finns!

Jag har mått väldigt bra genom alla mina tre graviditeter och kunnat träna in till dag före förlossning. Löpningen slutade jag med efter 3 mån med första barnet och efter 8 månader med tredje! Cykel och trappmaskin har funkat bra för mig. Detta gör att jag känt att konditionen varit på en rätt bra nivå men däremot har ju de specifika löparmusklerna legat i träda...

Efter vårt första barn så vilade jag helt i 8 veckor, befann mig i en liten rosa bubbla så hade ingen träningsabstinens utan var fullt nöjd med tillvaron ändå! Jag började sedan med att hyra en motionscykel som jag trampade igång på så smått . Det är fantastiskt bra, går att sitta och vagga vagnen medan man trampar och är bara att avbryta passet om barnet helt plötsligt vill ha mat. Det är ju nämligen också en faktor att ta med om man ammar, att lyckas få till tid då man vågar lämna hemmet i början då barnet kan ha rätt oregelbundna matvanor.

Andra barnets (och även tredjes förstås)är en lika stor upplevelse MEN vardagen kommer på en mycket snabbare och jag drog igång med träning på motionscykel efter ca 4 veckor andra gången. Efter tredje barnet var träningsabstinensen ett faktum redan efter en vecka!

Efter första förlossningen kom jag igång med lugn löpning ca 10-12 veckor efter förlossningen. Jag ökade succesivt längden på passen från 20 min upp till 60 minunder några veckor. När jag sprungit ca 3-4 veckor har jag börjat lägga på lite mer kvalitets- och fartpass. Under min sista graviditet höll jag igång löpningen till ca 4 veckor före förlossningen, jag var mycket mer vältränad innan graviditeten än vid första och kunde därför också komma igång med löpningen redan efter ca 6 veckor.

Jag har dock vid alla tre graviditeter väntat ca 3 månader innan jag kört igång någon kvalitetsträning, detta för att jag känt att amningen suger mycket energi ur kroppen och jag har velat att den ska få vara prioritet ETT för kroppen den första tiden! Jag tror det har varit bra också för att minska risken för framfall och andra komplikationer. Det är också bra att vara medveten om att skelettet mjuknar under graviditet och även under amningen så det är lättare att dra på sig skador vid hård belastning. Jag har därför under första halvåret efter förlossning kört en hel del av kvalitetsträningen på cykel för att minska stötarna som man får vid löpning.

Trots att jag alltså tagit det rätt försiktigt (ur en elitidrottares perspektiv i alla fall) med träning efter förlossning så kunde jag 5 månader efter första barnet springa milen på 36 min och därmed sätta nytt PB med 1 minut och ett par månader senare kvala in till mitt första landslagsuppdrag (NM i terräng 2003).

Efter andra och tredje barnet har jag också börjat tävla efter ca 5 mån men har då tappat ca 30-60 s på milen mot innan garviditeten... Är betydligt tuffare att ha två eller tre barn än ett vad gäller tid för sömn och återhämtning!

För att återigen påpeka att det dock inte är någon stress så kunde jag ändå 5 månader efter vårat tredje barn springa hem ett silver på SM-10 000 m (efter Isabellah). Minns att de fick avvakta med prisutdelningen då både Isabellah och jag satt på läktaern och ammade efter målgången (o;

Jag tror ju att man får en hel del positiva effekter mentalt efter barnafödande. DU och dina egna prestationer är inte lika viktiga, man får en mer avslappnad inställning till löpningen. Visst behövs fortfarande tävlingsdjuvulen för att man ska kunna prestera men tror att minskad prestationsångest helt klart bara är positivt!

SÅ, visst går det att tävla med barn men man får vara beredd på att träningen måste kunna improviseras och då och då anpassas efter barnens humör och dagsform!

Skickar med en liten bild från Lidingö Tjejlopp 2009 (6 mån efter Lovisas födelse)som få illustrera hur löparlivet kan se ut med tre småttingar... Alla tre barnen fanns på plats i solskenet, jag sprang först Knatteloppet med de stora, ammade sedan Lovisa innan jag själv joggade iväg till startlinjen och tog mig runt milen på 36.34 (4e plats och 2a svenska efter Isabellah)!

Finns fler funderingar kring detta är det förstås bara att höra av sig, lycka till!