Så är den tyngsta träningen avklarad och dags för nedtrappning inför marathonstart....igen!

När jag ställde in Frankfurt M för drygt 2 veckor sedan kändes det ett tag VÄLDIGT tungt att dra igång en ny tung träningsperiod bestående av bl a tre 35 km pass och två 20 km snabbdistanspass, jag som då trodde att jag precis bockat av de sista passen, såg fram emot Frankfurt M och sedan säsongsvila... Nu är jag dock igenom den mesta av träningen, bara vila och lite finslipning kvar!

Förra veckan var jag själv med barnen, min man var på konferensresa i Salt Lake city lördag-fredag så det blev lite pyssel att få ihop det men som vanligt blev det mina föräldrar som möjliggjorde träningen. (Jag hade ju räknat med vila den veckan när resan planerades in...)

Det blev ju dock inte mycket vila mellan passen när man är själv om att lämna 3 barn på morgonen, hämta 3 barn på em, laga middag till 3 trötta och hungriga barn, få i säng 3 barn, tvätta, torka och lägga fram kläder till 3 barn och sedan serva med det som krävdes nattetid... Detta bekräftades också av Mr Bideau på den landslagssamling för medel- och långdistans som jag deltog i på Bosön i helgen som gick.

Den australiensiske topptränaren Nic Bideau var ditbjuden för att föreläsa om träning. Han klargjorde att "You can´t train hard having three children to take care of...." Bara som ett exempel på hur viktigt det är med fokus under träningen och vila mellan passen! Jag kan ju inte annat än hålla med honom, skulle ju aldrig nå världselit som han pratar om med min träning....är ju inte ens i närheten av Sverigeettan (o; MEN det kan väl få vara OK att träna på seriöst på sin egen nivå och med sina egna mål och under sina egna förutsättningar om man råkar tycka det är roligt?!

Efter att ha lyssnat på Nic åkte Pekka och jag till en samling som löparklubben Studenterna hade och föreläste om just detta! Vi blev inbjudna att prata om hur min träning ser ut och hur jag får ihop mitt liv och hur jag ser på livspusslet med familj, jobb och träning. Pekka stod för det vetenskapliga och drog lite träningslära medan jag fick svara på frågor om hur jag sedan fick Pekkas träningsprogram att gå ihop med mitt övriga liv. Pekka påpekade dock att han egentligen velat sätta upp scheman på 25 mil/v eftersom han har fått för sig att jag skulle tåla det MEN eftersom det inte finns med på min världskarta så få han göra det bästa av de mil som går att få till...vilket allt som ofta kräver sin Snilleblixt!

Min lilla 5-åriga dotter frågade sin 7-årige storebror häromkvällen.. "Men Ludvig vad är egentligen en Snilleblixt". Storebror tvekade en sekund men ville naturligtvis leva upp till sin roll som den äldre och mer lärde (han är ju trots allt skolpojke) och svarade lite tvekande "Ja, jag är inte helt säker men jag tror att det är en blå lysande fluga med en gul blixt på magen"...SÅ håll ögonen öppna så kanske ni snart lyckas fånga en Snilleblixt som kan lysa upp i novembermörkret!

Annars fick Pekka och jag fina presenter efter vår föreläsning och många positiva kommentarer som jag bär med mig till Florens, tack för det!