Jag har inte riktigt själv bestämt mig för hur rubriken "Marathonmode" ska tolkas... Ska den ge en något mer oseriös bild av min uppladdning inför lördagens lopp genom att syfta på det nya mode för marathonlöpare på tjänsteresa som jag och min kollega Niklas lanserade i Brasilien förra veckan.... ELLER ska rubriken syfta på den sinnesstämning som infinner sig hos seriöst satsande löpare så här 2 dygn före start?!

Pekka och jag har bestämt att jag ska ställa upp på lördag för att springa en träningsmara... När den här säsongen först planerades så tyckte inte Pekka att jag skulle springa Stockholm Marathon alls eftersom den ligger helt fel i tiden för mig. Pollenallergin är som värst och det sliter onödigt mycket att springa sig blå och hamna med syrgas i ambulans vilket jag redan testat 2 gånger då astman inte gått att bemästra. Min senaste start i Stockholm M 2008 startade jag med sikte på en sluttid kring 2.42 men kom nöjd i mål på 2.49, vilket för övrigt är min bästa tid i Stockholm M! Anledningen till att jag då var så pass nöjd trots att jag missat målet så pass stort var att jag ändå lyckades lyssna på kroppen och bromsa farten i tid så att jag i alla fall kunde ta mig i mål!

När det nu inte blev någon vårmara pga skadan men jag ändå känner att jag nu är så pass bra att jag vågar tro på att min piriformis håller för distansen så skulle det vara mer pålågsamt att stå bredvid än att delta på lördag! Pekka har därför gått med på att jag ska springa men med inställningen att det är en träningsmara...Ett lopp som ska springas igenom utan tidsmål bara för att påminna kroppen och skallen om vad en mara är. Jag har också lovat mina nära och kära att försöka vara en rimlig människa den här gången och inte springa tills jag stupar om jag inte får luft!

MEN, hur många bra argument jag än kan plocka fram för att jag ska kunna springa loppet med en avslappnad inställning så går det ändå inte att komma ifrån att tävling är tävling! Jag kommer ställa mig på startlinjen med inställningen att göra mitt bästa och att det kommer göra ont och att jag kommer bli trött men jag ska också försöka ha inställningen att acceptera den fart kroppen klarar av att hålla och ändå försöka ta chansen att faktiskt njuta av att springa en mara på hemmaplan genom en av världens vackraste huvudstäder!

Eftersom det nu inte är mitt livs lopp jag ska springa på lördag så har familjen andra planer än att vara på stan och hejja.. Det blir en vanlig lördag med fotbollsmatch och kalas för dem! Känns skönt att starten går så pass tidigt så jag kan lämna logistiken kring alla aktiviteter därhän och ge mig av på lördag förmiddag på mitt egna lilla äventyr på stan för att sedan komma hem och höra hur deras dag varit och kanske tillbringa eftermiddagen med en sagostund i hängmattan! Lördagen är ju faktiskt inte mer dramatisk än så (o;

Hoppas uppladdningen går som på räls för alla er andra som också laddar för lördagens lopp! Kom ihåg att en mara kan vara fruktansvärt trist och jobbig och plågsam men också alldeles alldeles underbar (när väl mållinjen passeras (o;!) Lycka till!