Puh, en extra tanke till alla ensamstående föräldrar!

Jag har just varit själv med barnen en vecka och det går ju minst sagt i ett... Väckning på morgonen-frukost-kläder på-tandborstning-ytterkläder m mössor/vantar/tröjor som sticks-iväg med alla till skola/dagis-till jobbet själv och försöka fikusera på det som ska göras-hämtning på dagis/skola-iväg med alla på aktiviteter-hem och fixa middag-börja lägga den minsta-läxor med den äldsta-lite konflikter mellan trötta barn-sagoläsning som ska anpassas till 2/6/8 år-barnen i säng-fixa disk/tvätt/packa väskor inför morgondagen-träna-sova!

Som ni ser fanns inget utrymme för bloggande i det livet för mig i alla fall!!!

Veckan innan var det dock betydligt lugnare med vardagsbestyren då jag var i Italien en vecka på konferens. Det är alltid kul och inspirerande tycker jag att komma väg och träffa nya människor som jobbar med liknande uppgifter som en själv världen över MEN blir också intensiva dagar med konferens kl 9-18, klämma in ett träningspass innan middagsmottagningarna började vid kl 19.. (Ja, blev alltid lite sen....)!

Det har dock varit väldigt skönt att nu faktiskt ha ett träningsuppehåll parallellt med dessa hektiska veckor och inte ha en mara i Frankfurt som hägrar om en vecka (särskilt som jag ska vara ensam med barnen även den kommande veckan...)! I Italien kunde jag nöja mig med den träning som gick att få in, blev ca 60 min cykelpass varannan dag, behövde inte heller få panik över lite halsont som dök upp och särskilt i kombination med alltför lite sömn! Även denna vecka hemma så har träningen fått bli vad den blivit! Livet blir trots allt väldigt mycket enklare när träningen inte är ett moment som SKA in till varje pris och efter ett välplanerat upplägg utan mer en BONUS om tid finns och då kan variera efter hur mycket tid som blev kvar och med den intensitet som kroppen då känt för!

MEN, visst börjar jag även sakna struktur på träningen och de långa meditativa passen när tankarna bara får flöda fritt och man kan komma hem och bocka av passet i kalendern! Jag har dock förlikat mig med tanken att fram t o m januari är det fokus på vila snarare än träning eftersom det är det som krävs för att jag förhoppningsvis ska kunna springa utan smärta igen!

SÅ, njur alla ni som kan ut i höstens glödande färger och ge järnet i spåret, det är inte alla förunnat (o:!