Löpning mellan lyxhotell och kåkstäder
Hemma igen efter ännu en jobbvecka i Brasilien! Känns ju inte riktigt lika lockande att åka dit i maj som det kan göra under det svenska vinterhalvåret men jobbmässigt är det viktigt med ett besök hos samarbetspartners innan våra sommarsemester börjar eftersom de jobbar på som bäst då!
Blev en del rundresande men fick i alla fall till rätt bra träning i slutet av förra veckan och under helgen. I början av denna vecka var det konferens i Belo Horizonte med rätt fullspäckat schema och träningen blev lite lidande.
Vi kom ner på morgonen förra onsdagen vid kl 06. Efter lite vila och frukost på hotellet var det dags för första kundbesöket. Jag fick in ett cykelintervallpass på hotellgymmet innan middagen. På torsdagen blev det 20 km löpning på band medan Eurosport tacksamt nog visade Sverige-Kanada matchen i ishockey. Är ju inte roligt annars att behöva ta till löpband nu när det äntligen blivit barmark och man sluppit ut ur gymmen men eftersom mörkret hade hunnit sänka sig så var det nog det bästa alternativet!
På fredagen fick jag in ett tidigt morgonpass och började då med 6 km ute på en 1 km sträcka vid hotellet innan jag fortsatte med några försiktiga intervaller på bandet. Det är en hel del brasilianare som promenerar/joggar där. De övriga hotellgästerna håller sig mest i det nyrenoverade gymmet. Det blir ju rätt tydligt vilken absurd värld vi lever i när man joggar den lilla vägsträckan precis vid flygplatsen där stora plan kommer in hela tiden precis ovanför plåtskjulen i kåkstäderna där de allra fattigaste i Sao Paulo bor. De som tar sin morgonjogg med mig kommer inte därifrån utan har nog något jobb men förmodligen inte någon lön som ger mycket mer än vad som räcker till mat och någonstans att bo. Att kunna ta ett av alla dessa plan som kommer varannan minut från jordens alla hörn är inte något som ryms i deras verklighet även om dess buller och utsläpp just är deras verklighet!
När jag är klar joggar jag in hos grannen till plåtskjulen, nämligen Marriott hotell där det mesta finns i överflöd.....Man blir lätt ödmjuk över hur man själv haft turen att födas till att tillhöra de procent av världens alla människor som har den högsta livsstandarden och man inser att det tål att reflektera ibland över hur oerhört bra man har det utan att ha behövt anstränga sig det allra minsta för att ha det så! Och att man naturligtvis borde göra oändligt mycket mer än man gör för att hjälpa dessa människor.
Att då behöva träna i snö och kyla under några månader om året kanske egentligen inte är så mycket att klaga över.....
Lördag och söndag blev det 25 respektive 20 km löpning ute på små landsvägar längst kusten. 15 c och regn men löpning är ju alltid ett bra sätt att uppleva de ställen man besöker. Söndag bar det sedan av vidare till Belo Horizonte. Måndagens konferensprogram var inte klart förrens vid kl 19 och att då springa ute i en ny rätt stor stad är inget alternativ MEN mitt emot hotellet fanns ett litet lokalt gym.... Jag fick till 10 km på ett av de rangliga löpbanden innan det var dags för middag med en kund. Återigen rätt lärorikt att en måndagkväll träna med de människor som bor i de kvarter man befinner sig i. Gymmet är skrälligt och några fläktar stod utplacerade för att ge någon slags svalka i det säkert 30 gradiga inneklimatet....Ett gym som inte har mycket gemensamt med våra SATS gym utom möjligtivis de svettiga människorna!
Tisdagen var det konferensmiddag direkt i anslutning till konferensen så det fick bli en vilodag. Igår var det så dags för hemresa. Ett par timmar på flygplatsen i Sao Paulo mellan flyget från Belo Horizonte och det som skulle ta oss till Zurich gav möjlighet till 20 km löpning....återigen på en 1 km sträcka mellan militärflygplatsen och flygplatshotellet där vi kunde byta om. Vakten vid militärbasen fick nog något att fundera över ....
Väl hemma i Stockholm kl 15 i em var det bara att sätta sig i taxi och åka raka vägen till dagis där Sommarkalaset var i full gång.
Härligt att slås av den skira vårgrönskan, även om Brasilien förstås är grönt så det förslår men en mörkare nyans än den här hemma....