Att springa en mara ter sig väl aldrig så lockande som när man inte kan?! I min ursprungliga tävlingsplanering för säsongen stod det Trevisio marathon på schemat idag! Istället sitter jag hemma i soffan med en kopp kaffe och har det vanliga söndagsstöket på agendan...men där ingår 30 km lugn distans och det är jag glad för!

Jag kan ju springa igen men min skadade piriformis är fortfarande inte bra! I torsdags körde jag 4x3 km (3min vila) och det fanns ingen kraft alls i benen för att få någon fart och efteråt fick jag rejält ont igen. Annars hade jag gärna gett mig av ut och sprungit Premiärmilen i Stora skuggan idag. Jag har sprungit den flera gånger och det har blivit en härlig start på tävlingssäsongen.

Men det finns ju annat att glädjas åt här i livet...som t ex lilla Lovisa 2 år som just nu, trots feber, hosta och snor som fått en annan att stanna i horisontalläge hela dagen, har satt på sig sina fodrade gummistövlar. Hon dyker med jämna mellanrum upp i dörröppningen och deklarerar "Lovisa springa, hej då, kommer snart!", tar en vända till köket och tillbaka och upprepar samma fras och detta upprepas om och om och om igen...

I hennes "leka-mamma-lek" ingår inte att man handlar, lagar mat eller styker utan där är mamman ute och springer men kommer snart hem igen!

Annars fick jag en låda med nya skor från ASICS igår! Det är väldigt skönt att springa med helt nya skor, tänk på det om ni inte unnat er ett par nya löparskor på ett tag! Det kan faktiskt ge viss inspiration till nya friska kilometrar i ens löparvärld!

Efter dagens 30 km så kan jag summera denna vecka till 16 mil. Två 16 mila veckor i rad innebär att nästa vecka är lugnare för min del vilket jag hoppas ska få min skada att bli lite bättre och vilan kanske kan föra kroppen till en lite piggare nivå så att i alla fall tanken på att tävla i alla fall kan börja kännas rimlig!