Redan en bit in i april och inget tävlande sedan Florens marathon i slutet av november för min del MEN nästa helg har jag i alla fall planerat in säsongsdebuten! 16-17 april är det nämligen dags för årets terräng-SM som i år äger rum i Uppsala!

Egentligen är jag ju fortfarande en bra bit från var jag vill vara för att känna att jag är i tävlingsbart skick men i terräng-SM ingår även en lagtävling vilket gör det lite lättare att bortse från sin egen individuella prestation och istället försöka fokusera på att bidra så gott man kan till laget!

Jag har aldrig riktigt kunnat vara i bra form till terräng-SM då april är en stor marathonmånad. Förra året sprang jag Rotterdam marathon 2 veckor innan terräng-SM. Jag hade precis börjat komma tillbaka till lite joggträning. Jag kom stapplande i mål på slitna ben som 10a...men när det var dags att summera lagtävlingen så visade det sig att jag lyckats slå mig in i Hässelbys första lag och kunde åka hem med en guldpeng tack vare klubbkompisarna Isabellah Andersson och Lisa Blommé (o;

I en individuell idrott som löpning är det ibland kul att ha en lagtillhörighet tycker jag! Det är ju det som gör Finnkampen så fantastisk rolig när man i första hand som landslag förstås vill slå finnarna men det blir ju även en stark lagkänsla inom den trio som ska kämpa i varje gren. Där är det mycket taktik för att få så många poäng som möjligt till laget och ens egen placering blir av underordnad betydelse.

Även under friidrotts-EM i Barcelona i somras hittade jag mycket glädje och kraft i just laget. Det blir ju onekligen lättare att hantera sin nervositet och avdramatisera sin egen prestation när man kan finna stöd i ett lag och inte står ensam med sin uppgift. För mig gäller detta främst i uppladdningsfasen, när det väl är dags att ställa sig på startlinjen så vänds naturligtvis allt fokus inåt och det är förstås upp till en själv att göra sitt yttersta och är den som blir ansvarig för sitt eget resultat MEN förhoppningsvis kan då just stödet från laget göra att man känner den trygghet som krävs för att klara av den mentala pressen och få ut max av sin fysiska kapacitet!

By the way...så blev nu min EM placering 22 istället för 23 då det visade sig att litauiskan som plockade hem gudet var dopad, såååå trist! För min egen del så har det ju ingen betydelse men självklart påverkade hon loppet för de närmaste som följde henne, däribland Isabellah! Arg är vad man blir på fuskare!