Åh, vad det är härligt med sol och äntligen lite riktig värme! Det nästan går att se hur de skira bladen spricker fram mer och mer timme för timme! Förkylningen som satte stopp för min start på Terräng-SM har gett med sig och jag har kört igång med distansträning igen. Jag skippar dock kvalitetspassen ett par veckor nu för att försöka läka min piriformis ordentligt.

Istället så har Pekka tvingat mig att köpa ett månadskort på SATS för att kunna köra intervaller på crosstrainer! Det är nämligen det alternativa träningsredskap där jag kan få upp pulsen OK, både cykel och trappmaskin har jag svårt att komma upp på någon skaplig nivå. MEN, att träna en månad på ett gym är ju inte helt enkelt! Det är märkligt att man ska behöva bli medlem och binda sig för minst 12 mån på de flesta ställen. Är det en slags sekt man ska gå med i? Måste man köpa en hel livsstil som man inte bara får anamma under en kort tid? Är det för att de förutsätter att folk har så oerhört dålig träningsmoral och det är deras ”mission” att se till att man inte slipper undan efter en månad när den första entusiasmen lagt sig?

Puh, efter mycket om och men så har jag nu i alla fall ett månadskort till ett rimligt pris och utan att behöva betala 850 SEK i medlemsavgift för det?

Annars var jag i Köpenhamn i onsdags på jobbmöte och Pekka hade därför fått planera in en vilodag. Det visade sig dock att jag fick ett intervallpass på Arlanda istället då jag blev fast i Arlandaexpress i 40 min pga gräsbränder längst rälsen! Man måste ju börja tycka synd om SJ när nu snön och isen äntligen smält bort så tar gräsbränderna vid! Det var förstås kö på spåret och jag kom till Terminal 5 kl 8.55 och skulle med ett flyg kl 9.15. ”Gaten stänger 20 min före avgång….” Det blev en cirkus då jag ej kunde printa ut boardingkort för gaten var stängd men min kollega stod vid gaten och den var öppen! På något vis fick jag en person från Security disken att få mig igenom där och sedan slussa mig som en VIP resenär genom säkerhetskontrollen … Jag sa sedan ett snabbt tack och la benen på ryggen, förstås till gaten längst bort…. Svetten sprutade när jag kom fram där min kollega stod och höll planet! Ibland kan man ha nytta även i vardagen av att vara elitlöpare (o;

Min rusch på Arlanda och en välbehövlig liten nerjogg sent på kvällen när jag kom hem gör att jag tänker stryka ett pass från Påskafton… Hur kan en tränare planera 2 pass på Påskafton? När skulle jag i sådana fall få äta min sill, dricka min nubbe och sedan få moffa godis från påskägget som sig bör enligt svensk tradition? Nej, någon måtta får det vara! Det är ju när hela familjen är ledig som det är som svårast att få till någon egen tid för träning och det är ändå tänkt att bli 15 mil denna vecka och det är ungefär 15 mil fler än vad som egentligen får plats bland påskfestligheterna!!!

Glad påsk!