De av er som hann läsa mitt tidigare blogginlägg idag "De må bära eller brista" undrar väl nu vad jag håller på med! MEN nu har verkligheten kommit ikapp och jag tvingades efter dagens lugna 10 km jogg inse att jag försöker ju bara lura mig själv!

Jag är förkyld, visst inget halsont eller feber, bara snor...kroppen fungerar till 90-95% och kanske känner jag mig helt frisk på söndag MEN att tro att man efter 10 dagars förkylning kan gå ut och göra en maxmara är ju rent dumt! Om inte annat så finns tvivlet i huvudet och det kan vara det som stjälper när det börjar gå tungt och tar emot. Både i huvud och kropp måste det kännas helt rätt om uppgiften ska klaras av på bästa sätt!

Jag skrev i mitt tidigare inlägg att jag tänkte åka ner och vara beredd på att kliva av om det inte skulle fungera och sedan vara nöjd med 2 bra maror i år. Det är ju en ren lögn...jag kommer vara fruktansvärt besviken om jag inte presterar som jag vill, och långt ifrån nöjd! Att i det läget då orka ladda om för en ny mara ett par veckor senare är riktigt tufft!

Kanske om jag hade varit heltidsproffs utan familj att jag ändå tyckt att jag kunde åka ner och testa MEN alla ni småbarnsföräldrar inser det nästintill omöjliga i att ta 2 fred-månd helger i samam månad, borta från familjen, på egen hand, för att ägna sig åt sin hobby när det dessutom ska klämmas in 2 jobbresor däremellan!!

Nej, jag ställer om kursen och riktar fullt fokus mot Firenze marathon 28/11 istället...först ska bara ett par tunga träningsveckor till avklaras (och jag som trodde att jag just gjort dem!)

På söndag håller jag dock alla tummar jag har för Isabellah, jag tror på svensk seger och nytt svenskt rekord...en Bella i toppform och perfekta förhållanden utlovas (10-12C, inget regn, 1 m/s säger prognosen!)