Inser nu att rubriken på förra inlägget "Vårsol i Brasilien" var rätt missvisande i alla fall för oss nordbor! Vi hade 32-35C hela veckan så det var snarare högsommarvärme i våra mått mätt!

Det var en bra jobbresa, fullspäckat program från måndag till fredag. De sista mötena fick vi till kl 15.30 och kl 17 på fredag em... Vi hade jobbat på att få till dem hela veckan men fick på brasilianskt manéer besked under middagen vid kl 22 på torsdag kvällen att det skulle gå att ordna innan vi åkte hem och var väl bara vi svenskar som börjat tvivla på att det skulle bli av!

Ficka annars till rätt bra med träning, bodde på samma hotell som i våras eftersom jag visste att det hade ett bra gym med bra öppettider samt att det faktiskt gick att ta sig till fots till Iberapueraparken därifrån (dock med livet som insats då 4-filiga motorvägar måste korsas utan övergångsställen....). Jag fick i alla fall till cykel/CT 75-90 min alla dagar utom en då konferensen avlöstes av cocktailparty och sedan direkt ut på middag...hade inte heller orkat upp den morgonen eftersom det blev sent i säng kvällen innan.

Innan hemresan på lördagen så tog jag mina första stapplande löpsteg i parken sedan Stockholm halvmarathon...varken fart eller längd var något att skryta med men kändes ändå helt fantastiskt då det faktiskt inte gjorde ont! Jag hade förstås fått tillåtesle av både sjukgymnast och Pekka innan jag vågade mig på denna utmaning! Det är dock en bra bit kvar innan riktig löpning kan komma in i träningen men får börja stoppa in 10-15 min långsam jogg i samband med alternativpassen och det är ju i alla fall ett (löp)steg i rätt riktning!!!

Försöker annars variera CT, cykel och trappmaskin så mycket det går och stoppar in ca 2 mer intervalliknande pass/v för att få upp pulsen lite. Jag har dock väldigt svårt att nå de pulszoner jag får vid tuff löpning men har börjat vänja mig vid tanken på omstart när det väl är dags och att träningen nu mest får bli i underhållande syfte i väntan på att kunna få träna på riktigt igen.... När det nu kan bli står än så länge skrivet i stjärnorna!

Just nu gäller det bara att ha tålamod, något som jag är helt värdelös på MEN som tur var har jag en klok tränare med tålamod för oss båda! Och Pekka skulle inte se med blida ögon på en för tidig start av löpningen och därmed riskera att förlänga skadan ytterligare...SÅ jag håller mig på mattan (o:!

Annars kom ju december lika plötsligt som november tog slut... och även i en tvåårings liv kan december gå snabbare än man tror, sätter in en bild på hur en Julkalender kan se ut redan dag 3!