Dagen började med slalomåkning i Hammarbybacken med mina två äldsta barn! Kändes skönt att komma iväg med bara dem efter att ha varit ensam en vecka med alla tre barnen!

Mina föräldrar har som vanligt fått ställa upp som träningsbarnvakter eftersom barnen fortfarande haft jullov. Just till träningen har ju därmed min "egentid" gått! Träningen har den här veckan bestått av 13,5 mil distanslöpning. Hade kanske tänkt att få in något skidpass men besöken i skidspåren har istället blivit tillsammans med barnen och då blir det lite lugnare tempo än vad som kan kallas träning, dock fantastiskt kul att se deras framsteg och entusiasm!

Nu är dock maken hemma igen och imorgon drar vardagen igång på allvar för oss alla.

MEN vardagen kommer se lite annorlunda ut för mig tack vare en mycket förstående chef och bra stöd från min klubb Hässelby! Jag kommer gå ner lite mer i tid, har hittills jobbat 75% för att kunna hämta barn kl 15 så det har inte inneburit någon extra tid för träning. Nu kommer jag få möjlighet att vara hemma två dagar i veckan för att kunna träna två pass alternativt ett längre pass de dagarna. Jag är inte ledig utan kommer finnas tillgänglig på mobil och mail och göra det som krävs men alltså fått OK till att dessa dagar inte ha möten, resor eller vara "på plats" under kontorstid! Det innebär att jag förhoppningsvis kommer kunna öka på min träningsmängd men även få tid till återhämtning på ett annat sätt än vad hösten tillät.

Hösten som gick var den första för oss med tre barn på skola/dagis och två arbetande föräldrar. De två äldsta börjar också bli så stora nu så det är en hel del aktiviteter både på vardagar men även på helgerna. Jag lyckades i detta pressade schema få in ca 11-12 mil löpning/vecka men även 4 förkylningar och kände att formen gick ner framåt sept/okt då vardagen drog igång. Det var rätt tydligt att återhämtning saknades på schemat för att träningen skulle kunna tillgodogöras.

Jag känner också att jag kommit dit jag kan på denna mängd (11-12 mil/v), ska jag utvecklas mer som löpare krävs några mil till per vecka och därmed blir återhämtningen också viktigare om det ska ge någon positiv effekt, funkar inte att trycka in träningen med skohorn hur länge som helst...

SÅ jag tog mod till mig och bestämde mig för att faktiskt erkänna att jag tycker det är barnsligt roligt att springa marathon och att jag vill försöka utvecklas mer annars finns inte motivationen att fortsätta på den här nivån.

Ska alltså bli riktigt spännande att se hur det känns att ge sig ut på ett träningspass och känna att det just är detta som de närmaste 1-2 h är avsatta för, helt fantastiskt faktiskt (o;!