Bu eller Bä på 5000 m!

Firade en härlig midsommarhelg på landet med traktoråkning för barnen, majade midsommarstången med björkris och blommor samt logdans på kvällen… Inte ens vädret svek oss utan höll på traditionen, ömsom sol ömsom regn och lite småkallt (o;

På träningsfronten blev även förra veckan en mängdvecka med ca 15 mil. Jag klämde dock in ett 5 000 m lopp på Sollentunavallen också för att bidra med det jag kunde på Lag-SM. Hässelbys damlag tog en bronsmedalj vilket ju helt klart gjorde mödan värd. Mitt eget lopp kan jag väl varken säga Bu eller Bä om. Jag sprang på min sämsta tid någonsin, 17.36, men gjorde ändå vad jag kunde den kvällen med maran fortfarande i benen, mycket mängd dagarna innan och ingen kvalitetsträning på ett halvår!

Planen var att avvakta i alla fall första varvet och se om någon annan kunde tänka sig att dra… MEN efter ett första varv på dryga 90 s så var det ju rätt tydligt att det inte var någon som var beredd att göra jobbet och mitt tålamod var slut SÅ, jag gick upp och la mig i 3.30 min/km fart (84 s/varv) vilket Pekka och jag innan kommit överrens om var rimligt. Jag borrade mig så igenom motvinden på bortre lång i 11 varv innan Charlotta Fougberg tog hem spurten de sista 200m. Jag fick i alla fall andra platsen med 49 s till godo på trean Sara Sjökvist.

Jag får nog ändå känna mig nöjd med loppet då jag kunde följa det upplägg som jag planerat även om jag förstås gärna sett att det hade gått att ha ett upplägg på ca 1 min snabbare sluttid… MEN som Pekka så snällt påpekat så finns det ingen ”komma-iform-knapp” att trycka på utan det är ett slit som måste göras för att nå dit och JA, ibland tryter mitt tålamod och jag undrar om det är värt det?!

Men nu är det i alla fall sista jobbveckan och alla aktiviteter kring skola, dagis, fotboll mm har börjat avta så kanske kan lite mer energi infinna sig med semestern. Vi har denna vecka bara Lovisa hemma, medan de stora barnen är på landet hos farfar och farmor och det slår en ju hur löjligt enkelt det är att bara ha ett barn! Hur kunde man någonsin tycka att det var fullt upp med ETT barn??

Jag ska dock, för alla er med ett barn och som tycker det är fullt upp, erkänna att jag också tyckte det då den första kom! Det är väl helt enkelt så… människan är anpassningsbar och förmodligen tycker de familjer som varit med på TV4s program familj Annorlunda med 10 barn att 3 barn måste vara rena rama semestern, kan väl inte vara svårt att hinna med jobb och träning om man bara har tre barn att ta hand om!!!

OCH faktum är att för min del är det nog en förutsättning eftersom det är barnen som ger mig energi just nu medan jobb och träning mest tär på depåerna för tillfället! MEN, det är som bekant, i motvinden en drake stiger…