Sitter med en kaffe och känner hur solens strålar faktiskt värmer genom fönstret. Men med det tunna snötäcket på gräsmattan skulle man nästan kunna inbilla sig att det var en aprilmorgon...och hela våren och sommaren låg framför en!

Men ack, där är vi inte än! Fast jag kan tycka att höstmörkret och vinterkylan också är rätt härliga, om inte annat så gillar jag variationen mellan säsongerna! MEN när det kommer till löpning så hade jag nog gärna haft sommar året runt.

Nu har jag fått se mig slagen av ett par ettriga förkylningsbaciller och jag är övertygad om att det var de kalla blöta passen i början av veckan som fick mig att trilla dit! Att bacillerna skulle nå mig var det ju ingen tvekan om eftersom det snoras både här på hemmaplan och på jobbet, men att de skulle få tag om mig blundade jag för in i det längsta!

Känns ju förstås lite extra irriterande så här en vecka innan Frankfurt marathon. Förkylningen bröt ut i torsdags, då hade jag vilodag, alltid farligt att låta kroppen gå ner ett par varv... Igår blev det förstås också helvila och så även idag och imorgon. Allt för att nu försöka bli frisk till nästa helg. En mara springer man inte på 90% kapacitet där krävs ett 100% system, jag har redan testat!

Jag skulle annars ha börjat toppa formen idag med Granebergsvarvet 13 km i Uppsala och sedan lugna dagar fram till tisdag då ett sista intervallpass skulle avverkas. Nu får jag avvakta och se hur det känns på måndag...

Nu ska jag istället njuta av att sitta i lugn och ro med en kaffe i solen (även om det får bli inomhus...), något jag ju faktiskt längtade efter när jag stod på startlinjen förra lördagen, även om den känslan snabbt försvann när startskottet gick och kroppen faktiskt kändes OK!

Hur kan jag då sitta i lugn och ro, var är barnen?? Den äldsta är på sin fotbollsträning, den yngsta storhandlar med pappa sin och min mellantjej leker just nu på sitt rum....Detta lugn, om än bara för en kvart, borde väl kunna ge kroppen kraft att slå tillbaka mot förkylningsterrorn!