Oj vilken upplevelse det var att springa en riktig solskensmara ! Det blev en härlig tur från Stockholms olympiastadio ut till Sollentuna kyrka där vändpunkten var belägen och tillbaka igen! Det rådde feststämning inne på Stadion redan före start och inte många löpare sågs värma upp eller sitta insjunkna i ett mediterande tillstånd för att försöka bemästra den ångest som ett marathonlopp kan ge. Nej, istället vandrade löpare omkring och log och gav varandra komplimanger för snygg klädsel! Inga ruscher eller trängsel vid starten, alla pratade och smålog och funderade mest över huruvida det var 40075 m eller 42195 m som skulle springas…tempot och sluttid fick bli vad det blev, av underordnad betydelse denna dag!

Jag njöt verkligen under första halvan av loppet, fantastiskt publikstöd och härligt när medlöpare springer upp vid sidan och småpratar med en och man kan släppa fokus på tid och nästa vätskekontroll , bara springa och ha kul! Edsbacka krog var nog höjdpunkten på vägen ut mot vändpunkten...musik, orkester, tidstypiska dräkter och massor av entusiastisk glada männsikor i publiken! Det gick inte att hålla nere tempot. Jag passerade 20 km på 1h20, hade tänkt mig ett par minuters lugnare öppning men å andra sidan så hade jag inte heller något tidsmål och kände att det spelade inte så stor roll om jag skulle få betala på andra halvan för en snabb öppning! Ett par km efter vändpunkten glesades fältet ut och jag hamnade väldigt ensam och vinden som hade gett en behaglig skjuts i ryggen första halvan kom nu rakt emot oss istället och backarna som kändes rätt överkomliga på väg ut mot Sollentuna kyrka blev nu dubbelt så långa och branta.

Jag hade en riktigt tung sista mil men var ändå inget som kunde få humöret att dala. Jag viste att jag klarade distansen, bara att slå av lite på tempot och ta in lite mer av festligheterna på vägen! Det var dock rätt glest med åskådare sista milen, vet inte om de var de regntunga molnen som tornade upp sig som skrämde eller om festyran kanske koncentrerades till vissa historiska platser efter att man sett löparna på första halvan. Det var dock skönt att veta att den vackra och välkomnande Olympiastadion fanns där framme och väntade på en och där skulle säkerligen en hel del publik också välkomna oss marathonlöpare precis som de gjort för första gången för på dagen 100 år sedan !

SÅ, hur gick det då resultatmässigt…. till sist var det ju ändå dags att få en sluttid och en placering! Jag fick genom hela loppet höra att jag låg 2:a och eftersom det skulle koras vinnare både på den för dagen officiella Jubileumsmarathondistansen 40075 m och den nuvarande marathondistansen 42195 m så ville jag välja den distans som kunde ge en seger! Valet skulle göras precis vid ingången till Stadion, vänster innebar en extra sväng och höger innebar målgång…

Jag spanade mot målet och tyckte mig inte se någon segerjublande dam så jag valde att svänga höger och fick emot mig ett enormt publikjubel och såg hur ett 10-tal fotografer stod uppradade precis vid målsnöret och då kände jag att jag nog ändå valt rätt väg (o:! Jodå, jag vann på distansen 40075 m , tiden 2h48. En fantastisk känsla att komma i mål som segrare efter en once-in-a life-time-mara och känna att loppet avverkats med ett leende på läpparna i stort sett från start till mål!

Jag är väldigt tacksam mot arrangörerna som sett till att bjuda på en sådan marathonfest med historiska förtecken! Bitvis var verkligen tiden förflyttad 100 år tillbaka och man kunde inte annat än känna respekt för dåtidens olympier som tävlat i Stockholm och särskilt då förstås marathonlöparna som sprang loppet i över 30C värme! Och naturligtvis ett stort tack till alla er, både löpare och publik som hejjade på mig under loppet! Att höra mitt namn och få ett personligt riktat stöd från någon jag kanske inte känner eller träffat tidigare gör mig riktigt rörd! Hörde t o m någon ropa..."Hejja marathonmamman" (o;

Att komma i mål och få ett glas champagne och en kram av Evy Palm gav förstås extra krydda till denna minnesvärda dag!

Vill någon se målgången och höra vad jag hade att säga dirket efter målgång så finns en video på på marathon.se under rubriken "Alla är segrare och 4 kom först"