Negativa splits
Det har nog inte undgått så många löpintresserade att Isabellah visade klass natten mot fredag. 3:a i väldigt högklassigt lopp på nya svenska rekordet 2:23:41. Det var heller inga nybörjare hon blev besegrad av. Vinnaren Aselefech Mergia från Etiopien var 3:a på VM 2009 och tvåan, kenyanska Lydia Cheromei vann junior-vm i terräng redan 1991 och har bl a deltagit i 3 olympiska spel.
Bella sprang även loppet med negativa splits, 1:12:05 följt av 1:11:36. Många känner sig kallade men få är förunnade att klara av att springa ett pb med negativa splits. Men det har blivit lite av Bellas signum att hon fixar detta så galant. Nu var det bara loppets vinnare Mergia med sina 1:11:33 som sprang fortare än Bella på den andra halvan.
Den värsta negativa spliten i ett maratonlopp jag känner till presterades av brassen Ronaldo da Costa när han slog Belayneh Densamos, då 10 år gamla, världsrekord på 2:06:50 i Berlin 1998 med sina 2:06:05. Ronaldo splittade då 1:04:42 och 1:01:23. Helt sanslöst egentligen.
Såhär skrev Studenternas nestor och pressansvarig för Asics Stockholm Marathon, Lorenzo Nesi då i en artikel på maraton.se om loppet.
”För det andra vinner teorin om att negativ löpning är det mest effektiva sättet att genomföra ett maratonlopp. Det vill säga att springa den andra halvan fortare än det första. Denna tålamodets ädla konst har bevisligen lett till segrar på stortider under de senaste åren och är något att tänka på för såväl elitlöpare som blåbär.”
Hände det ngt annat kul i helgen då?
Om man frågar den gode Uhrbom, den fd brödrostkungen, som jag nämnde i mitt förra inlägg så gjorde det kanske inte det, men jag tycker nog att hans 1:06:19, som 8:a ½-maran i spanska Santa Pola, är värt att uppmärksammas. Uhrbom är en slitvarg. En ungdomsstjärna på medeldistanslöpning som många trodde hade gjort sitt vid 19-års ålder är som 33-åring still going strong och visar att slit och hård träning ger resultat. Uhrbom är en person att inspireras av.
I övriga världen springs det en hel del terränglöpning just nu som uppladdning inför mars månads terräng-vm i Punta Umbria, Spanien. Mer om det i senare inlägg.
Sedan upphör jag inte att förundras över att det verkar finnas hur många kenyaner och etiopier med för den delen som är kapabla att spring ner mot 60’ på ½-maran och 2h10’ på maran. Det är respekt det med.