Hallå, har varit lite mkt att göra seanste veckan.

Men jag vill passa på att skriva lite om kenyanen Patrick Makau's storlopp i Berlin i söndags. Många av er har säkerligen noterat att han slog världsrekord med 2:03.38.

Ett lopp jag hade förmånen att kommentera i Eurosport och jag insåg snabbt när jag såg vilka förhållanden som rådde, 12 grader, solsken och lätt vind, i Berlin att här kommer det verkligen att gå undan.

Loppet var på förhand utannonserat som kampen mellan den gamle kungen, eller Kejsaren i Haile Gebreselassies fall, WR-hållare och 4-faldig vinnare i Berlin, och hans utmanare, Patrick Makau, 2010-års bäste Marathonlöpare och titelförsvare i Berlin.

Resten av "elitfältet" var mer eller mindre statister och de anlitade hararna gjorde ett fin-fint jobb när de drog fram löparna i jämnt, hårt tempo. De fem första 5km avsnitten löptes på 14.35 - 14.48 och ½-maran passerades på 1:01.44. WR-tempo med andra ord.

Men kring 27km tyckte Makau att nu var det dags att skaka av sig Haile som försökte ligga i rygg på honom. Så efter lite sick-sack löpning och ett 5km avsnitt på 14.20 mellan 25-30km var Makau i ensamt majestät på väg mot en ny seger och ett nytt WR.

I samma veva verkade Haile bryta loppet. Hux flux stod han vid sidan av och verkade ha problem med andningen. Han återupptog dock löpningen snart och med hjälp av hararna som på cykelmaner väntat in honom var han snart uppe på andra plats igen. Detta för att försöka ordna den tid ner mot 2.04-2.05 som troligenskulle säkra honom en plats i det etiopiska laget till OS i London nästa år. Då han märkte att det inte skulle lyckas bröt han för gott vid ca 35km.

Makau averkade de 10km mellan 25-35km på 28.58 och även om han mattades lite mellan 35-40km (14.59) var det inte värre än att han kunde öka farten de sista 2195 metrarna in mot mål och slå världsrekord med 21 sekunder.

Hans snittfart blev 2'55.8"/km och även om jag vet att han slet för det så såg han under stora delar av loppet mer eller mindre oberörd ut. Efter att han inte vann i London, 3: på 2:05, visade han nu med eftertryck att han även 2011 vill rankas som världens bäste marathonlöpare.

I damloppet så var den stora snackisen på förhand Paula Racliffe's comeback. Paula hade inte löpt ett marathonlopp sedan 4:e platsen i NYCM 2009 och under 2011 hade hon endast presterat 33.18 i ett 10km lopp i London under våren. Det fanns med andra ord vissa frågetecken gällande hennes status.

Hon var som vanligt offensiv och tillsammans med Florence Kiplagat slog hon följe med några manliga löpare och de trummade på i ett tempo som pekade på en sluttid ner mot 2:20. Dock visade det sig att Paula överskattat sina krafter och fick släppa Florence redan en bit innan 15km passeringen. Florence tuffade däremot på i samma höga och jämna tempo och passerade halvvägs på 1:10.11.

Medan Kiplagat tuffade på mot en till synes ohotad seger slet Radcliffe deto mer bakom henne. Hon fortsatte tappa tempo och hemmalöparen Irina Mikitenko tog in på henne sekund för sekund.

Halvvägs hade Paula passerat på 1:10.30 mot Mikitenkos 1:11.34. Under loppets sista 1/4-del passerade Mikitenko Paula och likt segrarinnan Kiplagat noterade hon sk negativa splits med halvor på 1:11.34 och 1:10.44. Kiplagat hade nämligen inte bara tuffat på i samma fart utan hon t o m höjde den mot slutet och noterade halvor på 1:10.11 och 1:09.33 och blev i o m det den elfte kvinnan i historien under 2.20 med sina 2:19.44.

Bakom de 2 första så höll Paula sin 3:e plats och noterade 2:23.46. Efter loppet kommenterade hon att det var ett steg i rätt riktning efter barnafödande, skade- och sjukdomsbekymmer. Hennes jakt mot OS-guld i London nästa år går med andra ord vidare. Mkt glädjande.