Nu såhär några dagar efter att VM avslutats och den värsta tomheten försvunnit så tar jag mig tid att analysera herrarnas Marathonlopp i VM. Eller, framförallt Abel Kirui och hans kross av de övriga i loppet.

Abel Kirui kom till Daegu som försvarande mästare och det gjorde han med den äran. Förhållandena i Daegu var bra med Daegu-mått mätt, men inte var det optimala förhållanden för att springa riktigt fort. Det struntade dock Kirui i.

Fösta halvan av loppet fortlöpte utan några större händelser och med 5km passeringar enligt 15.58, 15.23, 15.07 och 15.14. Vid 20km anförde Kirui en 23 man stor grupp löpare som passerade på 1.01.42, men redan vid ½-mara passeringen, 1.05.07, hade han börjat applicera lite mera tryck och gruppen hade minskat till 16 personer. Vid 25km som passerade på 1.16.25 var gruppen reducerad till 5 personer och 30km, 1.30.43, passerade Abel i ensamt majestät, 11 sekunder före tvåan, och slutliga 6:an Eliud Kiptanui.

De 10km mellan 20 och 30km hade alltså löpts på 29:01 och även om Abel mattades något mellan 30 och 35km, 14:40, så utökade han här sin ledning till 1'14". I mål kom han efter löpning i 2.07.38 och ledningen som var 1'14" vid 35km hade nu växt till 2'28". Den största segermarginalen i VM-historien.

Tvåa i loppt på 2.10.06 blev kenyanen Vincent Kipruto och trea på 2.10.32 blev etiopiern Feyisa Lilesa.

Kenya sopade hem lagtävlingen Världscupen med över 11 minuter före Japan och Marocko. Förutom de ovan nämnda ingick loppets 5:a David Barmasai Tumo i det kenyanska laget.