Det blåser en del här för tillfället men temperaturen är åtminstone närmare tjugo plus än tjugo minus så jag klagar inte ändå. Förutom att springa en massa och njuta av solskenet så har jag hunnit med att cykla med en världstriatlet och en trefaldig världsmästare på cykel i ett och samma pass, vilket kändes som en grymt inspirerande träningsupplevelse. Och igår ställde jag mig på startlinjen till ett millopp runt området. Uteslutande på asfalt men en ut-ochtillbakarunda med 40 höjdmeters stigning som skulle klaras av två gånger sög ganska bra ändå. Dessutom vinden som ryckte och slet i hela kroppen - det blev ett ganska tufft pass.

Hela loppet låg jag och jagade en dansk trettio-förtio meter framför mig. Jag tyckte han började verka sliten i sista stigningen men med två och en halv kilometer kvar hade jag ännu inte tagit nämnvärt på honom. Sista biten får jag äntligen upp intensiteten ordentligt norr om mjölksyratröskeln och hamrar mig förbi honom med femhundra meter kvar. Trycker mig i mål på 41 minuter, en rätt bedrövlig tid men satt i sitt sammanhang kanske jag inte ska gråta för mycket över den.

Dagens pass fick bli ett långpass för att rensa kroppen från den i mitt tycke ändå ganska halvdana insatsen i gårdagens lopp. Runt Playitas finns ett antal olikfärgade spår uppmålade, det är mestadels grusväg med några inslag av asfalt och markeringarna för tankarna till ett hash run med små färgduttar på stenar och diskret utmålade pilar. Jag börjar på den blå stigen som är en dammig historia längs kanten av berget mot Gran Tarajal. Efter en dryg halvmil växlar jag över på det röda spår jag testade redan i tisdags, en mjuk stigning på femtio höjdmeter men rakt in i vinden. Så ut till den asfaltsbelagda men knöliga vägen till fyren.

Vägen upp till fyren går i en hård motvind och är nästan konstant uppför. Sista kilometern klättrar hundra höjdmeter upp till fyrbyggnaden i några härliga serpentinböjar. Jag vänder uppe vid byggnaderna och rullar lätt och fint nedför igen. Kastvindarna är lite besvärande men annars går det undan tillbaka mot hotellkomplexet - ett par kilometer avverkas i 4:15-4:20-tempo men det är mest med hjälp av medlut och medvind. Jag känner mig ganska sliten idag och håller passet vid lätt distansfart.

Väl tillbaka på stranden inser jag att jag är lite kort i såväl distans som tid och bestämmer mig för att avverka ett par kilometer uppe på kammen som vetter mot Gran Tarajal - samma vidunderligt fina stigar som jag redan besökt ett par gånger den här veckan. Med drygt två mil i benen är stigningen de hundrafemtio höjmeterna upp till toppen tämligen mödosamma men löpningen där uppe är ändå värd besväret. Och nedjoggen tar jag längs den lite flackare västliga stigen tillbaka till rummet. 26 kilometer på blandade underlag känns som en rätt fin runda - möjligen var det sista löppasset, för imorgon cyklar vi förmodligen iväg och shoppar lite getost på andra sidan ön.