Runt Hornsjöarna

Det är söndag och det enda som fattas för att kröna en riktigt god träningsvecka är ett fullödigt långpass. Jag har fått till såväl fartpass som styrketräning och transportlöpning under veckan, återstår på agendan gör alltså bara en klassisk långpanna. Det fanns även simning i tankarna men sportlov och halvdan planering gör att valet istället faller på att köra extra allt på löppasset. Jag och Hustrun spenderar morgonen med att shoppa runt på kartor efter bra turer - rådande väderläge ger lite Kindereggönskande då vi gärna vill ha löpbart, mysig natur, lågtrafikerat, inte för jädra tekniskt och inte en massa asfalt. Till slut inser vi att Stättared har det mesta - grusvägar, Hallandsleden och fina sjöar att såväl springa runt som invid. 

Sagt och gjort, dit, parkera bilen och sedan iväg åt varsitt håll på stigar och vägar kring 4H-gården. Regnet hänger i luften, det är grått men uppehåll. Jag följer Hallandsleden från gården söderut, det är rejält storkuperad natur men ändå lättlöpt och fint. Skogsväg som just släppt snön och tjälen, den är mjuk och lite gungig, ger efter i varje steg som om man sprang på en tvättsvamp. Små bäckar inne i ädellövskogen har förvandlats till strida forsar med dånande vattenfall. Jag rundar södra hörnet på Stora Hornsjön vid Björkholms gård och svänger norrut på små grusvägar, även de svampigt mjuka av tjällossning. Det är  förutom bäckars brus tyst och stilla i skogen, en eller annan talgoxe ropar om vår. Någonstans en spillkråka som klyar lite ensligt. Stora backar upp och ned även sydöst om Hornsjön, nya marker för mig där Hallandsleden vänder söderut mot Veddige och jag fortsätter mot Horred. Dock klart sköna löpvägar, fin miljö och bra med kupering som ger variation. Noterar att det faktiskt går en led här också, lilafärgad skyltning, funderar på om det är samma led som går längre norrut i Mark, förbi Kilatorpet och Navåsen och bort till Mjöllösa. 

Kring Horred kommer jag ut på asfalt, skönt efter en mil eftergivlig grusväg att få något som svarar under fötterna. Märker det också på att farten går upp. Jag springer förbi kyrkan, genom utkanten av byn och ut på den lilla vindlande asfalterade vägen på norrsidan av lilla Hornsjön. Även här duktigt vattensjukt i markerna och det känns helt ok att stanna på asfalt ett par kilometer. Lite flackare och aningen mindre böljande här, men naturen är storskuret mäktig med branta klippor ner mot den lilla sjön jag springer längs. Jag samlar mig för dagens demonbackar bortåt Letebo, där jag kommer in på Sätila Trails sträckning in i Letebo naturreservat och uppför den mäktiga klippbranten till Helsjöns folkhögskola. Från den nordligaste fliken av Stora Hornsjön upp till toppen av Texelberget klättrar man tvåhundra höjdmeter i ett par etapper och det är ofta så brant att man når marken framför sig med händerna. Härlig omväxling men suger i benen. Sista biten upp till toppen går på en klipphylla med magnifik utsikt ända ut mot havet, mot Stora Hornsjön en bit bort och ner mot Helsjön som ligger nästan rakt under fötterna. Kittlande!

Baksidan av Texelberget är en skogsväg som idag är lite stökig, man har plockat ut skog och röjt i området och det ligger grenar och kvistar utlagda för att reda upp skogsvägen, så man får hoppa lite. Trötta ben så det går inte så fort nedför men framåt framåt och vid Helsjövägen kommer jag åter in på Hallandsleden, nu norrifrån ner mot Stättared. Den karaktärsdanande vägen genom kraftledningsgatan återstår, kraftigt upp, ned, upp och ned igen, åter på blöta stigar. Från Björnåsen är det grusväg och nedför igen och det är frestande att stanna på grusvägen till Stättareds gård då klockan är skymning och de stilpulerade tre milen kommer att nås hur som. Men jag inser att det vore helgerån att springa ett helt varv runt Stora Hornsjön utan att passera de läckra utsiktshöjderna på sjöns västsida. Så jag biter ihop och svänger vänster ner till vindskyddet och gör mig omvägen över de fina stiglöporna längs sjön och upp på bergknallarna högt ovan densamma. Dagens sista foto i dagens sista ljus på knölen ovan sjön och sedan är det bara sista kilometern kvar upp till Stättared igen. 

Vid bilen möter jag Hustrun som just avslutar sitt pass från andra hållet, summerar min runda till 31 kilometer och lite mer än 700 höjdmeter - det får duga en grå söndag i februari.