Bister är min lott som löparabstinent, jag står på sidolinjen och tittar trånande på alla löpare som dundrar förbi. I söndags fick jag gasta på hustrun som sprang lilla men utsökt vackra Landsjön runt en bit norr om Huskvarna. Jag cyklar ett varv motlopps runt sjön, kollar in startfältet och hejar på efter bästa förmåga. Målgången missar jag dock, istället trycker jag på söderut - till Gislaved av alla platser på vår jord. En fin och böljande cykeltur om elva-tolv mil i bra fart. Jag hittar ner fint i tempobågen nu och kan göra bra arbetspass, även om det inte är löpning är det en tröst.

Och nu på söndag går jag in på den åttonde veckan och ska testa av foten för första gången sedan Rom. Ett kort, långsamt varv barfota runt slingan här hemma är inbokat, vi får se hur det går. Jag har fortfarande lite svaga svaga känningar kring den felande leden men det blir alltmer sällan och längre emellan. Hoppet lever.

Innan dess ska jag bevista Fjärås vårlopp, i år alltså på sidolinjen och utan eget deltagande. Möjligen kan det bli en löparfest ändå - vädret ser åtminstone fantastiskt lovande ut; solsken och riktig sommarvärme.