Fick ett pass med nästangrannen Ultrajohan i helgen och kan konstatera att jag är i rimligt bra form. Vi körde på i bra tempo uppför kullar och nedför backar på små stigar och skogsvägar söder om Löftadalen och jag kunde - inte förutan en viss förtjusning - konstatera att han fick gräva lite för att hålla ihop det. Ganska många höjdmeter och en rejäl skopa lera och så en farthöjning kring fyrastrecket på plant hårt underlag på vägen tillbaka.

Nu var det bara en dryg mil, vilket är det distansspann jag jobbar mest i nu. Ultrajohan däremot ska till Italien och springa det bisarra loppet Tor des Geants i September, så han hade i princip inte ens värmt upp innan vi satt i bastun. Jag anar lite att situationen blir den omvända till veckan när vi kör ett nattpass över lite mer än tredubbla distansen på Hyssnaleden, för om farten är god står jag lite sämre inne med fartuthålligheten. Spännande blir det hur som - nattlöpning på vandringsled har jag inte kört sen jag gjorde gristidiga Sandsjöbackapass nån gång i internets barndom.