Jag kan konstatera att folk här ser ganska lite ut som Mel Gibson - de är inte översig svettiga, långhåriga och blåmålade. De springer inte heller omkring med stora svärd och ropar FREEEEEDOOOOOM!!! till höger och vänster. Fast de är ganska trevliga och det är alldeles vansinnigt vackert här. Idag cyklade vi ner till Torridon från vår lantligt belägna storstuga. Jag fortsatte uppför på andra sidan byn mot Inveralligin - en riktigt smal men ändå asfalterad väg som ringlar sig uppför i sepentinsvängar mot ett bergspass. När man inte tror vägen kan bli smalare där uppe på höjden kommer en varningsskylt som säger "Not suitable for caravans" och så blir det än smalare, ringligare, och så bär det av ner igen på andra sidan. Det är dryga tvåhundra höjdmeters klättring och så tvåhundra meters drop ner till Lower Diabaig som ligger som i en liten gryta vid havet på andra sidan berget.

Jag pratar med lite folk där vid hamnen och sedan blir det klättra av upp - och så ner till Torridon och tillbaka till basen igen. Cykelturen blir lite längre än planerat just eftersom den var så otroligt fin, så den efterföljande löpturen blir just därför en smula avkortad. Jag nöjer mig med sex kilometer på grusvägarna i omgivningarna kring stugan, ner till viken in mot Torridon och så tillbaka igen. Det känns bra i kroppen och jag avrundar med några minuters tillpassningssimning i Loch Torridons kalla vatten. Med våtdräkt, mind you! Det är klart kylslaget, framförallt om fötterna, men det reder sig nog till lördagen. More of the same tomorrow, så blir det lugnare torsdag fredag sen.