Resfeber...

För närvarande sitter jag på tåget ner mot Arlanda. Imorgon kl.09:50 flyger jag till Arusha med byte i Doha och Dar Es Salaam. En sammanlagd restid från Arlanda på strax under 24 h. Ett begrepp har dykt upp konstant de senaste dagarna, resfeber. Normalt kan det tydligen infinna sig en större nervositet inför resor. Något sådant har jag dock inte känt av hittills, inte vad jag märkt själv iaf. Det som är glömt är glömt och då får jag lösa det på plats. Eftersom jag inte heller vet exakt vad jag har att förvänta mig så vet jag inte heller vad jag borde vara nervös över. Däremot ser jag fram emot hela resan. Inte bara att få åka iväg och träna utan lika mycket allt runt omkring. Hur lever man i Tanzania?, och mer specifikt, Hur lever löparna i Tanzania?

I en podcast med skyrunningstjärnan Emelie Forsberg berättade hon att hon gillade när det är lite "kärvt". Eventuellt har jag i något tidigare inlägg hyllat henne för just den kommentaren och åsikten. Just att det ska vara lite kärvt är något som jag hoppas få uppleva en hel del där nere. Något som jag ser fram emot. För min del vill jag ha en upplevelse och minnen för livet. Jag tror inte att man påverkas lite mycket om man åker iväg och lever ett lyxliv. Ett liv i överflöd och överstimulans är mer eller mindre standard i Sverige för de allra flesta, mig inkluderat. Just nu känner jag att det ska bli väldigt skönt att sortera bort en mängd saker under dessa tio veckor. Hur jag känner nästa vecka är en annan historia. Någon van resenär är jag inte och något liknande har jag absolut ingen erfarenhet av.
Även här: Fortsättning följer...

Jag skrev att jag skulle ta med mig en bra bok ner så att jag åtminstone skulle ha något att läsa på flyget. Mina kära vänner skickade med mig en avskedspresent i form av Petter Northugs självbiografi samt en bok att använda som dagbok. Något som jag absolut ska använda både för mig egen skull och för att kunna använda som stöd de gånger jag har uppkoppling och kan blogga. Tackar!