På toppen av Cima del Bosco

Dagens topptur blev till berget Cima del Bosco. Först 8 km med 500 höjdmeter utför för att komma till bergets fot. Därefter 800 höjdmeter uppför en serpentinväg som aldrig riktigt ville ta slut. På toppen stod det ett kapell samt att det bjöds på en grym panoramisk utsikt. Pigga ben hela vägen ner till botten av berget där jag började känna mig ganska trött. Träningen de senaste dagarna börjar ta ut sin rätt. Det blev 8 tunga kilometrar kvar tillbaka till Sestriere. En snickers samt nötblandning fick agera nödenergi. I slutändan så var det dock bästa turen här hittills. Vädret fortsätter att vara ganska mulet, men detta är nästan bättre eftersom det blir ganska varmt när solen kommer fram. Lite surt att dagens enda störtskur/hagelskur kommer när jag hade 2-3 min kvar till hotellet. Det visade sig dock att jag inte var så trött som jag trodde eftersom detta gav en oväntad hastighet sista biten. 

I imorgon är det dags för Stockholm Marathon. Jag har en del vänner, kompisar och bekanta som ska springa. Det ska bli intressant att följa men för tillfället är jag inte särskilt avundsjuk. 4,2 mil i full fart på asfalt är ingen lek. Någon gång ska även jag försöka göra ett habilt resultat på denna mytospunna distans. Just nu finns det annat som är mer intressant så jag avvaktar med det något år. Sprintdistanserna hinns med när jag blir äldre. 

Någon slags rastplats påväg upp till toppen av berget. 

En bättre rastplats på bergets topp

Inifrån kapellet