Jag har skrivit om det tidigare, vikten av tålamod, att allt måste få ta sin tid. Det är särskilt svårt för mig som är otålig av naturen, vill att allt ska gå snabbt (förutom helgerna).
Det har varit svårt nu efter Sevilla Marathon att inte gå på för hårt med träningen, utan låta kroppen få den återhämtning den behöver. Här har det varit väldigt värdefullt för mig att ha en tränare som varit med och styrt upp de hela. Jag har inga problem med att träna mycket, men ibland är inte mest bäst.

Min vän och namne, Peter Wiker skriver på sin blogg inför lördagens Startmil i Örebro, "Tålamod gäller. Inte träna mycket. Vänta in formen, och sen tävla sig i form. Vi joggade 5.000 i 3.30- fart i torsdags. Urblåsning i lördags, med 1.000 på 2,55 efter överhård öppning. Lätta tusenmetersintervaller i 3,10 på tisdag och några lätta 200 meters på torsdag. Jogg i tävlingsskor. Inte bli sjuk. Absolut inte bli sjuk. Kliar det inte lite i halsen?"

Jag har tänkt göra somPeter, tävla mig i form. Jag tycker om att tävla (i allt) och för mig är det bästa träningen. Nu är dock Startmilen lite viktigare än andra träningstävlingar, för jag måste slå Peter!

Är ni intresserade av att läsa om i vilken miljö min löparresa började rekommenderar jag er att läsa Peters blogg. Ni hittar den här http://24i.se/wiker-gar-i-vantanstider/.

Må bäste hen vinna i Örebro i morgon!