Det har varit tyst här sedan jag kom hemifrån Kina. Anledningen till det är att jag behövde lite tid för eftertanke innan jag kände att jag kunde förmedla mina känslor och upplevelser av mitt VM-äventyr.
För er som följt bloggen under året har hängt med på en bergochdalbana, första toppen var mitt perslopp i Sevilla, den djupaste dalen var när jag lämnades utanför VM-truppen, för att sedan vända upp igen när jag fick en VM-plats åtta veckor innan VM. Träningsmässigt har det varit ett mycket bra år där lägren i Sydafrika i vintras och sommarens läger i Flagstaff var riktiga toppar där allt klaffade. När jag kom hemifrån Flagstaff var det tre veckor kvar till VM, träningen här hemma fortsatte att gå otroligt bra där jag sprang ett pass med 20x400m som var ett av de bästa träningspass jag gjort. Veckan innan sprang jag ett banlopp över 3 000m på 9.46, det loppet gav mig ett enormt självförtroende. Nu är det stor skillnad på 3 000m och maraton men jag kände att nu är kroppen redo för en riktig utmaning.
Jag anlände Peking en vecka innan loppet skulle gå. Sex timmars tidsskillnad stökar till sömnen en aning och blev stressad över den uteblivna sömnen, men i slutet på veckan fick jag några bra nätters sömn och jag kunde slappna av. Den lilla träning jag gjorde sista veckan kändes så otroligt bra och då oroade jag mig för det, mer vanligt är att det känns lite kantigt och jag funderar på om jag inte har någon känning någonstans. Nu kändes allt så bra och jag började tänka att "har jag en bra dag på söndag kan det bli riktigt bra det här" all träning visade på en bättre status än innan Sevilla maraton.
Tävling är något helt annat och allt måste stämma, både kropp och knopp måste vara på topp. Jag är nöjd över att jag krigade mig i mål, för att springa nästan 37 km med den känslan jag hade är ingen dans på rosor, det vill jag lova. Jag har så mycket mer i mig än vad jag lyckades prestera i min mästerskapsdebut och därför var jag så ledsen och besviken över min prestation och att huvudet och kroppen inte ville samarbeta. Jag är en erfarenhet rikare och nu ska jag fortsätta träna på och det jag har satt in på banken i form av bra träning finns ju kvar och det vore ju skam om jag inte skulle få till det en annan gång.

Här är en länk till en intervju jag gjorde med en representant från IAAF efter målgång http://www.youtube.com/watch?v=iAM_2J92JYw&sns=fb

Mot nya utmaningar!!