Den kommer och går. Det som motiverar mig är att ha ett tydligt mål, det gäller både i löpningen och i arbetet.
Målet kan vara ett lopp, en viss tid eller komma med i ett lag exempelvis maratonlaget till EM :). Om jag är lite omotiverad försöker jag tänka på att just det passet tar mig ett steg närmare målet.

Det är inte helt ovanligt att jag får en motivationssvacka efter att jag klarat av ett mål eller en viktig tävling, innan jag satt upp nya mål. Det har också och göra med att det är lite av en mental urladdning att träna,toppa formen och prestera vid ett enda tillfälle. Efter Dubai maraton var jag ganska så slut i huvudet och kroppen och inte så sugen på att träna. Så länge det inte håller i sig för länge är det ingen fara på taket!

En annan motivationshöjare är att träna tillsammans, det är alltid lite roligare med sällskap. Bestäm med kollegorna att ni tränar på lunchen eller kanske grannen vill hänga med på en runda efter jobbet. Anmäl dig med en vän till Parloppet i Hagaparken eller gå ihop och bilda en tjejmilskvartett. Själv brukar jag försöka locka med sambon på morgonjoggen, mycket lättare att komma upp när han inte ligger kvar och snusar, dessutom får jag sällskap.

Innan jag började tävla på elitnivå hade jag Vår ruset som mål på våren och Tjejmilen efter sommaren. Det är inte för att det är tjejtävlingar som jag gillar dessa extra mycket utan det är något med atmosfären runt dessa tävlingar. Så mycket glädje och alla tjejer hejar på varandra. Det här med att peppa varandra är vi tjejer vanligtvis inte så bra på.

Kom i håg all träning som blir av är bättre än den som inte blir av. Är du på väg tillbaka från ett uppehåll börja försiktigt och löpning är inte den enda träningen som finns. Gör det du tycker är kul. Att träna hårt är inte alltid kul men att nå sina mål är desto roligare.