Efter jag sprungit i mål på Hässelbyloppet gick jag till sjukvårdarna och fick lite hjälp med mina skrapsår. De sa också -som jag nämnde i förra inlägget- att jag skulle göra rent såren ordenligt, gärna med en gammal tandborste. När jag kom hem och skulle försöka gjorde det så in i norden ont så jag lät bli.
Igår på jobbet började det vänstra knät bli väldigt varmt och varigt. Skrapsår på knäna har jag haft otaliga gånger förut utan att det blivit något knas. Gick på spinning efter jobbet och slog då i knät i cykeln och trodde jag skulle svimma (definitivt inflammerat). Rådgjorde också med en medicinskt kunnig som sa"gå och kolla upp det där i morgon". I morse såg det bättre ut, kanske inte behöver gå till läkaren ändå, tar emot att gå iväg med ett skrapsår. När så person nummer två tyckte att det var en bra ide att jag fick det kollat, gjorde jag som jag blivit tillsagd.
Läkaren var trevlig han sa "små sår och fattiga vänner ska man inte förakta".

Idag tisdag var det tänkt att jag skulle köra sista hårda passet inför helgens terräng-sm i Eskilstuna. Nu blir det ett mindre hårt pass i morgon istället.
Håll tummarna att det är slut på eländet för ett tag.