Flåsigt värre

Idag (lördag) var det så dags för lite tuffare -med betoning på lite- träning. Backintervaller, dock utan att gå på max, som jag nämnde tidigare är det viktigt att inte gå på fört hårt med träningen innan kroppen anpassat sig till höjden. Hur gör man det på 2100 möh, pulsen skjuter i höjden bara av att titta på en backe här uppe.
Det gick, jag gjorde som jag ofta gör, tar någon intervall på mig att hitta rätt och så springer jag passet progressivt, dvs. snabbaste intervallen sist. Flåsigt var det ändå!

Det går att bli avskräckt för mindre!
Så här såg det ut in action, ganska pigg ändå!