En sista kraftansträngning
Dagens långpass var inte särskilt hårt men att springa 2,5 timme kräver sin kvinna! Jag har ju haft förmånen att ha sällskap på alla mina tidigare långpass men idag var jag mol allena. Det kan vara skönt det med ibland men jag föredrar sällskap på långpassen. Det är ju alltid värst innan, så jag tänkte, vad tusan en sista ansträngning sen får du sola hela dagen! Det gick ju att springa 2,5 timme idag också, hyggligt bra tom.
Nu har jag börjat packa så smått för i morgon eftermiddag bär det iväg hemåt. Innan dess blir det ett pass på gymmet i så skitiga träningskläder att de står för sig själva. Det är nämligen den enda vardagssysslan jag har behövt ägna mig åt, tvätta. Som ni förstår har jag inte varit så flitig med det sedan chauffören åkte hem. Ett besök hos fysion blir det också för att vara i så god form jag kan inför den långa flygresan.
Det är lite vemodigt att åka härifrån, jag har lärt känna så många genom åren och alla är så gulliga och hjälpsamma. Det är lite som att bo i en småstad bara det att alla inte vet allt om en!
Träningsmässigt har jag haft ett mycket bra läger om inte det bästa, hård match mot förra vårens läger i Flagstaff. Hoppas bara att jag får lite bättre utdelning av det här lägret.