Det går bra nu. När jag är frisk och skadefri är jag väldigt dålig på att uppskatta att allt flyter på. För att vara lite filosofisk, leva i nuet, helt enkelt. Det är lustigt för det är det omvända när jag är skadad då är avgrunden nära varje sekund, i vart fall känns det så när alla mål jag satt upp faller ifrån.

Helgens träningspass bockades av ett efter ett. Enda fadäsen var att jag fick springa distans på lör fm istället för intervaller. Hade nämligen glömt de snabba skorna hemma och springa korta intervaller i distansskorna, det gör sig bara inte! Det positiva med det var att jag fick sällskap på eftermiddagen av min träningskompis Erik. Han hade bara distans så han kunde pusha mig när det började bli lite jobbigt mot slutet. Sällskap gör hela skillnaden. I söndags blev det "bara" ett lite längre distanspass eller kortare långpass (beroende på vem du frågar) 20 km, rena vilodagen.

Helgen i övrigt innehöll mycket tittande på Vinterstudion, hur ska det bli när det är slut för säsongen? Å så lite fika förstås. Ett av mina favoritfik är Caffe Nero på Roslagsgatan 4 i Stockholm. Min stadiga order där är en cappuccino och en grillad macka med bresaola, så gott.

Nu dröjer det inte länge innan vi får se hur 10 km-formen är, tävling i antågande, spännande!