Nu var det banne mig lite väl länge sedan jag skrev några rader här. Jag kom hem från Sydafrika lördagen den 25 april och hade då fem dagar hemma innan det skulle bära av till Prague för att springa Wolkswagen Prague marathon söndagen den 3 maj. Den här säsongen har hittills varit lite annorlunda mot tidigare år, jag har haft möjligheten att satsa heltid på löpningen under två månader fram till Sevilla marathon som gick den 22 februari, även inför maran i Prague hade jag samma möjlighet om än en kortare period (4v). Det har möjliggjort en helt annan satsning från min sida, totalt fokus på att prestera som bäst vid dessa två tillfällen. När det i slutet på förra året blev klart att kvalgränsen till VM skulle vara 2.44, lade vi upp en plan för att klara gränsen tidigt. Valet föll på Sevilla marathon, dels för att jag fick tjänstledigt under januari och februari samt att jag vet att det är pollenfritt den tiden på året. Det är tre platser till VM, två skulle få klartecken i början på maj där resultat gjorda 1 jan - 3 maj skulle väga tungt och enstaka kompletteringar skulle ske efter Stockholm marathon. Både jag och min tränare kände efter Sevilla att det fanns snabbare tider i kroppen därför började vi tidigt titta på möjligheterna att springa ytterligare en snabb mara innan den 3 maj, det var ju resultat gjorda inom den tidsramen som skulle väga tungt. Valet föll på Prague marathon då jag hoppades att pollenhalterna inte skulle vara så besvärande där, i Stockholm vet jag att det är stora problem för mig. När jag hade någon vecka kvar på mitt läger i Sydafrika fick jag information om att uttagningskriterierna till VM ändrats. Detta satte såklart en massa griller i huvudet och störde mitt fokus en aning, men det är bara att acceptera spelets regler och göra det bästa av det möjliga! Jag hade investerat tid och pengar (tjänstledighet innebär att lönen uteblir) i att åka till Sydafrika för att förbereda mig för Prague så planen om att springa maran i Prague fick stå fast.
Jag fick till ett bra sista fartpass innan maran i Prague, jag kände att formen fanns där även om pollenallergin sänkte mig helt när jag kom hem till Stockholm. Jag försökte peppa mig själv, du är i bra form, det är inte alls lika mycket pollen i Prague.
Bra form och farthållare i världsklass (Fredrik Uhrbom) hjälpte inte ett dugg. Två kilometer in i loppet kände jag att kroppen inte var som den skulle, jag försökte med alla positiva tankar jag kunde, men när vi fick släppa vår klunga vid 7 km, ja då insåg även jag att jag inte hade "dagen". Fredrik gjorde så got han kunde men jag förmådde inte ta vara på den hjälp han erbjöd. Vid 18 km brände det i luftrören och vi bestämde oss för att springa på till "halva" och sedan fortsätta till 32 km i lugnare fart för att få ett "långpass". Jag åkte till Prague för att försöka springa personbästa, om det inte skulle funka, var planen att inte slita runt 42 km, det är alltför viktiga tävlingar som väntar längre fram.
Efter loppet var jag såklart väldigt besviken samtidigt som jag insåg att kroppen helt enkelt inte var med på noterna, dåliga lopp är en del av spelet, tyvärr!
När jag var hemma i Stockholm på måndagen kände jag att jag behövde återhämta mig, främst mentalt efter två stora urladdningar. Det har varit en fantastisk vår men jag behövde lite mental återhämtning. Jag släppte fokuset på löpningen en aning och gick till jobbet, det är inte så dumt alla gånger att kunna förena arbeta och idrott!
Nu har jag påbörjat en ny maratonuppbyggnadsperiod, himla skönt att bara fokusera på att träna bra och mycket!! Vill ju gärna springa snabbare framåt hösten, men först ska det läggas ny grund i lugn och ro!