Det är inte alldeles enkelt det här med beröm, i vart fall inte för mig.
Jag precis som de flesta andra tycker om att få beröm.
Så fort det är någon utanför familjen som berömmer mig blir det svårt, varför vet jag inte. Kanske det har med jante att göra, man ska inte vara för mer än någon annan. Tvärtom är det när någon ger mig kritik må så vara konstruktiv sådan, då suger jag åt mig som en svamp och kanske ältar ett tag.
Ett mål jag satt upp för mig själv är att ge beröm lika stort utrymme som negativa omdömen.
Idag hade jag ett ganska tufft intervallpass på bandet. Jag genomförde det på ett bra sätt och jag var rätt nöjd efteråt. När jag satt på bandet och tog igen mig efter passet, var det en tjej som sa "shit va duktig du är, du tävlar va". Jag "det var ganska bra", för tusan det var bra! När jag sedan skulle lämna gymmet sa tjejen i receptionen nästan samma sak och då blev jag nästan generad.
Just idag är jag (extra) bra :)