När jag fick beskedet att jag inte skulle få springa 10 000m vid Payton Invitational, ville jag hitta ett annat bra lopp nu när formen var så bra, det gäller att smida medans järnet är varmt?
Visste då att Britterna skulle ha sina uttagningar på 10 000m den 10 maj i London med många bra löpare. Mailade arrangören och jag lyckades få en plats i loppet, blev glad och lättad att jag hittat ett nytt lopp med möjligheter att få draghjälp fram till
nytt PB. Visste samtidigt att det inte var optimalt med tanke på jetlag och ännu en resa men jag blev fartblind av den fina formen, livrädd att den skulle försvinna om jag väntade för länge.

Hur gick det då? Uppladdningen såg ut så här; vi kom hem tisdag kväll, jobbade onsdag, åkte på konferens torsdag till fredag och flyget till London gick 07.30 på lördag morgon. Normalt när jag varit i USA brukar jag vara ledig dagen efter för att få en dag att återhämta mig från den långa resan, varför jag inte var det nu har jag ingen aning om, ville antagligen tillbaka till jobbet efter att ha varit borta så länge. Även om jag har väldigt trevliga kollegor och Rånäs slott var en fantastisk plats att vara på tar det på krafterna inte minst tack vare att middagen var så trevlig att jag passerade läggdags med råge.

Jag bröt loppet efter 5 km och då hade jag knappt styrfart, tror faktiskt inte att jag hade orkat springa i mål över huvud taget. Själva loppet gick på Parliament Hill i Hampstead Heat i nordvästra London, en av mina favoritparker i London. Rekommenderar verkligen en tur dit om ni är i London.I parkens norra del finns Kenwood Palace, där kan man efter en promenad i parken fika i slottsmiljö.

Efter 24 timmar i London var det dags att fara hem igen. Efter en välbehövlig middagslur bar det iväg på ett långpass. 30 km i regn och rusk men jag hade vätskelangare med mig på cykel så det flöt på bra ändå.