I söndags sprang jag den här maratonperiodens längsta långpass, 38 km, fy, det är långt. Jag hade gått och laddat upp i flera dagar, ville så gärna genomföra det på ett bra sätt.
Vi rekade en skogsväg som såg ut att vara tillräckligt lång och inte alltför kuperad, för skogsvägar är det gott om, relativt flacka mindre vanligt. En hyrcykel på det så Magnus kunde cykla med och supporta och vi (jag) var redo.
Första kilometerna var vägen mjuk som sandstrand och efter fem kilometer kom en backe som var 1,5 kilometer lång, då var det inga ljusa tankar i huvudet, det här kommer att bli ett väääldigt långt pass. Som tur var kom vi upp på en platå och jag kunde hitta flytet i löpningen. Kilometerna tickade på, solen värmde och gelen gick ned. Var ganska skönt att veta att jag hade en lång nedförsbacke efter 30 kilometer, den var välkommen.
Omgivningarna var bland det finaste jag sprungit i, nästan i klass med att springa Silverleden "hemma" i Hällefors.
Nu är det längsta passet gjort så nu är det bara nedförsbacke (nästan) fram till VM-maran den 30 augusti.

Jag får många frågor vad jag fyller på med för energi under långpassen. I söndags var mitt mål att se hur mycket energi jag kunde få i mig utan att magen skulle börja krångla. Vid fem kilometer vatten, 10 km sportdryck (Powerrade), 15km energigel, 20km sportdryck, 25 km gel, 29 km Coca Cola, gel vid 33km och lite extra vatten vid 35 eftersom det var så varmt. Vi är alla olika men jag behöver fylla på med relativt mycket energi i form av gels och sportdryck, därför är det viktigt för mig att pröva ut vad som funkar under träning.