Under januari och februari är det träningsprogrammet som är mitt arbete. Jag har tagit (och blivit beviljad) tjänstledigt under dessa två månader. Varför undrar någon? För att jag vill och kan. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg går åren och löparkarriären varar inte för evigt. Det var inte förrän nu jag kände att jag hade förutsättningarna för att våga ta det här beslutet. Det handlar bl.a. om att känna en ekonomisk trygghet även om det inte kommer in någon lön på kontot under två månader, samt att våga be om tjänstledighet. Det är inte så enkelt som det kan låta, jag var rädd att min chef skulle tycka att jag inte tar mitt arbete på allvar. Nu har jag en väldigt bra chef så det var en obefogad rädsla för hon känner mig bättre än så. Hon försöker verkligen att supporta min satsning, samtidigt måste hon ta hänsyn till verksamheten och att mina kollegor får en ökad arbetsbörda när jag är borta. Jag är verkligen glad för att jag har den chef och de kollegor jag har. När jag är på jobbet försöker jag muta dem med frukostsmörgåsar från Caffe Nero!!

I mitt nuvarande arbetsschema är det extremt mycket vila, ja, nästan hela dagarna faktiskt. Träning på morgonen, frukost, tre avsnitt av Homeland, lunch, mera avsnitt av Homeland, träning, middag och så lite mera avsnitt. Har snart plöjt igenom två säsonger av Homeland, har blivit helt beroende av den serien och det värsta är att jag inte har fler säsonger. Det bästa med så här mycket vila är att jag har så mycket energi till att genomföra träningarna på ett mer kvalitativt sätt.