Jag svär medan jag letar på facebook. Var är den där länken till tidtagningen på Bislett? Det är 24-timmarslopp nere i katakomberna under Bislett stadion, över 150 löpare springer varv på varv på den 546 meter långa banan. Det har gått drygt tolv timmar och det är nu tävlingen börjar bli intressant. De första tolv timmarna är bara transportsträcka som ska klaras av på bästa möjliga sätt, det är när tävlingen går över i nästa tolvtimmarspass saker börjar hända. Det är då folk kraschar, kommer tillbaka eller bryter, tar pauser och löpare klättrar och rasar i resultatlistan. Äntligen hittar jag länken och svär ytterligare när jag inte fattar hur jag ska få fram resultaten. Men när jag gör det, jublar jag. De har enminutersuppdateringar! Det är ännu bättre än de treminutersintevaller jag är van vid.

Jag minns svagt hur jag raljerade över min exman när han satt och såg Formel Ett tävlingar. Jag tyckte det var obegripligt hur någon kunde tycka det var intressant att i flera timmar se en bil fara runt, runt på en bana. "Men det är inte det, du behöver hålla koll på depåstoppen, folk kraschar, det händer jättemassor, invände han." Jag fnös och tyckte han var dum i huvudet. Jag lägger telefonen på nattduksbordet för att kunna kolla uppdateringarna under natten om jag skulle vakna (vilket jag så klart gör). Norska Therese Falk leder loppet nästan hela tiden, men när det är omkring 2 timmar kvar går svenska Anna Grundahl upp i ledningen. Först leder hon med två minuter, sedan med femhundra meter och till sist, när mitt pekfinger värker av klickandet på "uppdatera"-kanppen, leder hon med betryggande fem kilometer. Då är det morgon och jag har just ätit frukost. 

Racingen har sitt eget 24-timmarslopp. I höstas träffade jag Stanley Dickens vid Anderstorps racingbana. Stanley är den förste svensk att vinna Le Mans, ett 24-timmarslopp som delas av tre förare. "När vi kör i över 400 kilometer per timme är det inte läge att tveka" sa han och jag rös vid tanken. Jag fattade inte. Hur är det ens möjligt att styra i den hastigheten? Är mina sinnen tillräckligt snabba för att ta in och bearbeta informationen? En skicklig racingförare behöver vara vältränad, annars orkar den inte hålla koncentrationen. Jag tittade ut på den fyra kilometer långa banan och fundera om det skulle vara möjligt att springa 24-timmarslopp där. Sen frågade jag Stanley hur många varv han gör på en tävling och jämförde med hur många varv jag sprungit på mitt senaste 24-timmars. Mina 469 klådde hans 381. Visserligen kom han och hans team 5 265 kilometer och hade en snitthastighet på 219, 99 kilometer per timme, jag kom bara 187,8 kilometer och snitthastighet vill jag inte ens tänka på, men jag hävdade att det var antalet varv som räknades.

Idag har löparna på Bislett sprungit i mål. Suveräne Björn-Tore Taranger vann på 256,4 km (469 varv) och Anna Grundahl vann damklassen, kom trea totalt och satte personligt rekord med 231,8 km (424 varv). 21 löpare kom över 200 kilometer, vilket är fantastiskt fina resultat. För bara några år sedan räckte det att springa 200 kilometer för en svenska för att kvala till VM, idag är kvalgränsen 215. 

Vi blir verkligen duktigare och duktigare och utvecklingen går snabbt.Sverige är i världsklass när det gäller 24-timmarslöpning, både på dam- och herrsidan. För min del tycker jag det är roligt att likheterna mellan racing och ultralöpning är så pass stora och jag skickar tyst min exman en mental ursäkt. 

*Bilden från Bislett är stulen från Sten Orsvärn´s facebooksida