Jag sitter och ritar. Normalt vill jag ha tre veckors upptrappning följt av en vilovecka, och så repetera så att mängden löpning blir högre och högre. Vilken veckodos behöver jag ligga på för att klara ett 6-dagars? Även om jag räknar med att ”bara” springa 40 mil så är det svårt och förmodligen ohälsosamt att komma upp i en sådan träningsdos. Dessutom finns det vanliga livet – jag kommer åka till Florida med mina syskonbarn, som nu är 21 och 19, under vecka 10. Den veckan vill jag vara med dem. Därför blir det 0 kilometer i planeringen för den veckan. Påsklovet infaller lägligt – jag gillar att köra en period med mycket träning en tid innan tävlingen, det får bli då. Fem dagar i rad med fem mil per dag skulle sitta fint! Allra helst vill jag packa ryggsäcken och springa mellan olika ställen. Kanske Skåne? Vackert och förmodligen lite varmare än i Stockholm. Eller trakterna kring Lidköping? Där är också fint. När jag ska köra mycket vill jag ha en lätt vecka precis innan. Då hinner eventuella småskador läka ut. En kurva växer fram med distanser på 0 till 20 mil. Det känns inte överdrivet mycket, snarare lite lite. 10-12 mil är vad jag brukar ligga på normalt, så jag undrar om detta verkligen är träning. Men, jag har inte lust att lägga mer krut på träningen. Det får räcka så.

Något jag däremot vill satsa lite mer på är styrka. Jag gick på bodypumppass i veckan och insåg, än en gång, hur svag jag är. Jag kan se i speglarna att höger sida är svagare än vänster, det känns också väldigt tydligt. Jag tror att för min del är det viktigare at bli stark i kroppen och orka hålla ihop den, än att springa mer. Men det är samma sak här – jag känner ingen enorm motivation, men två eller tre gånger i veckan kan jag tänka mig att lägga på styrketräning. Jag gissar att det kommer göra en del, om än det inte känns superseriöst.

Sen är det mat. Ett av mina största problem under långlopp är magen. Mer specifikt så skiter jag. Jag har många gånger funderat hur mycket längre jag skulle springa om jag slapp gå på toa så ofta. För att inte tala om de gånger jag inte hinner till toaletten, då går en massa tid till att rengöra både mig och kläder. Stackars Carina som ska supporta mig vet precis hur jag fungerar, ändå ställer hon upp.

 – Jag tar med en tvättlina, sa hon och skrattade när ämnet kom på tal. Det är kärlek det.

Både Carina och Maria Jansson har sprungit på Huma-gel och inte behövt göra annat än kissa. Jag tar med mig tio förpackningar – det är så många smaker som finns – ut på ett fyramilspass på lördag och ser till att äta en per halvtimme. Det ger 200 kcal per timme, jag brukar äta 250 och vet att det fungerar i 48 timmar i alla fall. Jag gillar takten som blir- spring en halvtimme, ät, spring nästa halvtimme ät. Det är en rytm jag tycker känns som en framgångsgrej till sexdagars. Tänk aldrig längre än en halvtimme framåt. Jag känner mig stabil i energinivån, magen är stilla om än den känns något tom och – jag får faktiskt i mig dem! Jag har uteslutit gel eftersom de jag tidigare testat gett mig kräkreflexer.

Jag känner mig nöjd med träningsupplägget, mer styrt än så här vill jag inte ha det. Taktiken i hur jag lägger upp loppet är på gång. Jag börjar ha tankar kring mat. Målbilden är att se mig själv. Carina, Janne och Fredrik ligga på ett spa i Budapest efteråt och fira med att äta budapestbakelser. Det här ska nog gå vägen!

Ändå kommer jag inte riktigt ifrån känslan att jag inte har en aning om vad jag pysslar med. Tanken på att springa ett sexdagars känns som att försöka hålla fast en blöt tvål. Men det är på ett sätt det som är charmen med det. Hade jag vetat vad det var jag gjorde hade det varit tråkigt.