För en tid sedan fick jag frågan av en journalist vilka mina topp fem motionsspår i Stockholmsområdet är. Jag funderade ett tag – vilka spår bjuder på både vacker natur och mjuka, sköna spår? Jag plitade ned

- Tjustviksrundan, 10 km, på Värmdö. Lägg till en vända upp till Artipelag och ta en kopp varm choklad eller en suverän bakelse.
- Leden mot Paradiset, 13 km, som börjar vid Ågesta motionsspår. Den bjuder på tallbarrsdoft, myrmark och sjöar med näckrosor. Ta ett dopp och njut med en kaffetermos och några mackor efteråt. Leden är besvärlig att springa med rötter och stenar, men väl värd mödan!
- Brunnsviken runt, 12 km. Stigen går runt sjön och du ser både Haga Slott, Bergianska trädgården och du kan stanna och ta en fika på Café Sjöstugan som har excellenta bakverk.
- Följ stigen som börjar vid Skärholmen och går längs Mälaren, ända in till Liljeholmen (med några avbrott för asfaltsvägar). Den är bred och lättsprungen. Stanna vid Konditori Lyran och ät våfflor! De är stora som pizzatallrikar och gigantiskt goda!
- 5 km spåret (gul markering) vid Hellasgården. Du får en härlig utsikt över Källtorpssjön, det går utmärkt att njuta av sol och värme på en klippa och ta ett dopp när du kommer ned från berget. Dessutom kan du ta en fika, en lunch eller basta vid Hellasgården efteråt.

Efter att ha skrivit klart kliade jag mig i huvudet. Vad är det jag pysslar med egentligen – löpning eller fika? Jag älskar att fika, och göra det under en löptur gör turen till så mycket mer.

Det händer att någon vill springa med mig för att springa längre än den någonsin gjort. Den krampaktiga hållningen och rädslan inför distansen byts ut mot frågande lättnad när jag föreslår ett fikastopp eller att vi tar en varmkorv och en pucko på närmsta mack. Den lilla pausen är inte bara trevlig, den ger också vila, återhämtning och energipåfyllnad. Löpturen slutar med ett solskensleende när personen upptäcker att den sprungit mycket längre än den någonsin trott och att det dessutom gick lätt. Det är härligt att se en persons självförtroende växa på det sättet.  Det slår aldrig fel – fika borgar för pers!

Om två veckor är det dags för nionde upplagan av sommarens längsta fikapass; Hornstull – Järna. För några år sedan träffade jag Katarina, som hade sprungit 16 kilometer som längst och Annelie, som hade sprungit 9 kilometer. Båda firade 55 löpta kilometer vid slutstationen i Järna.  Jag vet inte hur många pers i distans som satts på det träningspasset.

Imorgon ska jag springa med Carina – hon har bjudit in till "Långpass med hembakt". Löpning, vänner och fika! Det går inte att motstå. Livet behöver inte innehålla mer för att kännas gott.

*Bilden visar Carina och jag på vår väg hem från Turkiet. Jösses, vad vi fikade! Här har vi en av våra fyra vilodagar, i Bialystock i Polen. Fett stod högt på önskelistan.