Löpning i Afghanistan

De två buddastatyerna i Bamiyan i Afghanistan, en manlig och en kvinnlig, blev symbol för talibanernas förstörelse när de utplånades 2001. Först besköts de med luftvärnskanoner och artilleri, därefter placerade talibanerna stridsvagnsminor i dem och till slut sköt de raketer och borrade hål i dem där de placerade sprängmedel. Ett världsarv på UNESCOS lista, historia som bevarats sedan 500-talet var för alltid borta.

För några veckor sedan, 2017, fick jag ett meddelande från Mahsa Thorabi, en vän jag träffat i Iran. ”Do you like to come to Afghanistan?” frågar hon ”I will train hiking and biking there, and do a marathon with women in the country”.

Jag sätter kaffet i halsen. OM jag vill!!! Jag kollar snabbt kalendern, det är bara två veckor till tävlingen och inser med en suck att jag har flera föredrag bokade den tiden. Behöver jag visum till Afghanistan? Hur svårt är det att få det? Får kvinnor springa där? Hur går det här till, jag trodde löpning för kvinnor var helt förbjudet där? Är det Mahsa som är osedvanligt modig, gör hon detta i ett säkert område, eller har jag helt felaktiga uppfattningar om landet? Tankarna pilar genom huvudet. Springa med kvinnor i Afghanistan tillsammans med Mahsa, det vore verkligen KUL!

”I believe that nothing is impossible and all men and women are creatures of God, so there is not any limitations for women. I expand outdoor sports like running for women” svarar Mahsa när jag frågar och så avslutar hon med ”since three years ago women can run free”.  Jag sväljer kaffet igen. Har kvinnor kunnat springa i Afghanistan i tre år? Varför vet jag inte det? Borde det inte synas i rubrikerna i tidningar? Där står ofta om problem i Afghanistan, men inte om förbättringar.

Sexton år efter att talibanerna försökte stävja historia och kultur springer kvinnor i Afghanistan framför de statyer som talibanerna sprängde bort. I Iran deltog Mahsa nyligen i det första mixade ultraloppet, dvs där både män och kvinnor springer tillsammans. Det var på 250 kilometer och gick genom Dasht-e-lut öknen. Att kvinnor springer borde vara det mest naturliga i världen, men så är det inte i dagsläget överallt och jag är glad för alla steg som tas framåt. Är du intresserad av löpning som verkligen gör skillnad, kolla in Freetorun

Det finns många människor som gör gott. Jag vill fira varenda en av dem. Den här bloggen är en hyllning till Mahsa, för hennes tro, för hennes arbete och för det hon skapar för andra. Och ett stort tack till Susan Mosheni för bilden!