Det var den här veckan jag skulle springa igen, det var nu jag skulle få till flera mil än på länge.

Så blev det inte. Jag kom 2,5 mil. Det är all time low så långt tillbaka jag kan minnas.

Ett telefonsamtal en kväll, en person som inte borde ringa. Jag förstod att något var fel och det var verkligen så fel som det kan vara. En människa som valt att avsluta sitt liv. En smärta så stor att döden var en större vän än livet.

Jag gillade den glade pricken som det var roligt att umgås med. Mer än så visste jag inte och det slår mig att jag ibland vet så lite om de jag träffar. Jag satt på bussen dagen efter, trodde inte att jag skulle beröras så mycket men frös och grät. Tårarna fortsatte rinna under dagen, det var skönt att låta dem komma. Springa var inte att tänka på, det var tungt bara att gå uppför en trappa.

I lördags paddlade jag ut på spegelblankt vatten i strålande solsken med vänner. En sådan där dag som är så vacker att det nästan gör ont av all skönhet, en otrolig lyx.  Jag såg allt runtomkring, oförmögen att förstå att livet kan vara så smärtsamt att man inte vill finnas kvar i allt det här vackra. Oförmögen att förstå att smärtan kan vara så djup. Samtidigt så lycklig över att få vara just här, just nu, med de jag gillar. 

Det får mig att tänka på när jag sprang från Karlstad till Trondheim. Jag ville inte att någon skulle veta vad jag gjorde, jag ville att löpningen bara skulle vara min egen. Ensam längs vägarna kom tankarna, både glada och sorgsna. Jag stod framför ett kornfält, det böljade i vinden. Jag gillar kornfält, de ser ut som siden som smeks och böljar. Jag stod där och kände ”En dag är jag borta. Kornfältet kommer vara kvar men jag får inte vara här och se det”. Tårarna rann och jag var intensivt lycklig.

Löpning, äventyr, paddling – avgrundsvrålet som livet ibland är övervägs massivt av den ljuskryddningen, de livselixiren. Samtidigt vore de inget värt om det inte finns människor som betyder något för mig och som jag betyder något för. När det kommer till kritan, är det relationer som går djupast, som betyder mest.