Jag ger mig ut på första löprundan efter snorstoppet. Benen känns lätta men det visslar i luftrören som om jag springer iklädd snorkel. Några deciliter genomskinligt slem passerar näskanalerna och hamnar i diket vid vägkanten. Det plingar till i telefonen, jag har fått ett sms från Desirée, min medförfattare. Hon undrar hur det är att springa i för dåliga skor. Det visade sig bli en filosofisk fråga.

Jag tänker tillbaka på Akbars skor när han sprang bredvid mig, i Iran. Kinesiska skor, kopior av andra, mer välkända märken, som var hopsydda med maskin, flera gånger. Jag har aldrig lyckats hitta de perfekta skorna för långlöpning. Jag tänker på skorna jag sprang i då jag och Carina sprang hem från Turkiet. Optimistiskt tog vi med två par skor var, leverantören sa att de skulle hålla i etthundrafemtio mil, och vi skulle springa trehundra. När vi nådde Ukraina kände jag hur fronten på fotsulan slog igenom skosulan, vartenda steg jag tog. Steget var hårt i asfalten och det värkte lätt under framfoten efter dagens pass. Mina rosa Asics Cumulus var slut. Jag bytte jag till mitt nästa par skor, ett par gröna Asics Nimbus. Det var himmelskt att sväva fram på kuddar av färsk, välfungerande dämpning!

Carinas Saucony fick vi klippa sönder. De klämde för mycket över hälsenan. Mina Cumulus hade jag gjort samma sak med, innan start, eftersom jag visste att de också klämmer på hälsenan när jag springer långt. Både Hooka One One och Altra klämmer de med, när jag springer tillräckligt långt. Med långt menar jag då 48 timmar på löpband eller 6-dagarsloppet i Ungern.

Efter Born to run-succén var det många som gav sig ut och sprang i five-fingers och i barfotaskor efter att ha sprungit i superdämpade skor i flera år. Resultatet blev i bästa fall fruktansvärd träningsvärk i vaderna och i sämsta fall trasiga vadmuskler. Det är förmodligen inget fel på skorna, det är bara den som bär dem bytt typ av sko alldeles för snabbt. Anders Nordström, som är expert på fötter, hävdar att det finns ingen kroppsdel vi skyddar så mycket som våra fötter. Han menar att skadade fötter ofta beror på att vi inte tränat fötterna eller att vi tränat dem fel. När jag tittar bland mina löparkompisar tränar alla löpning, men väldigt få – inte heller jag - kör styrketräning för fötterna. Kanske mår Akbars fötter bättre där de dansar omkring ovanför marken i hans slitna, tunna skor?

Visst finns det skor som inte passar till det jag gör, eller till hur mina fötter ser ut, men det går inte säga att de är dåliga skor för det. De flesta fungerar när jag springer kortare sträckor. Men för längre sträckor är jag fortfarande fascinerad av att jag inte har hittat ett enda par som uppfyller de önskemål jag har.  

Bilden är från 6-dagarsloppet i Ungern. Löparen på bilden glömde sin väska med skor och köpte därför ett par löparskor precis innan start. Efter två dagar hade han så mycket blåsor att läkarna bara tittade på honom och skakade på huvudet. Då tog han innersulorna, tejpade fast dem på fötterna, drog på sockarna utanpå, och sprang vidare. Han sprang i alla sex dagar och hade mindre ont än när han sprang i skor. Så vad är egentligen dåliga skor?