Jag sitter och googlar i DUV, den tyska databasen med ultralöparresultat ända från 1874. Jag letar efter resultat på 6-dagarstävlingar. Vad är rimligt att åstadkomma? Jag hittar Martina Hausmann, hon har personbästa på 202 km på 24 timmar och 323 km på 48 timmar, väldigt likt mina 201,3 på 24 timmar och 322,93 på 48 timmar. Hon har som bäst sprungit 756 kilometer på 6 dygn.  Min kompis Janne, Jan-Erik Ramström har samma resultat som mig på 100 km och kommit 234 meter kortare än mig på 24 timmars (just den siffran är VÄLDIGT viktig).  Han har gjort 625 kilometer på sex dygn. Janne har sprungit ett enda sexdagars och taktiken han la upp tyckte han var briljant innan loppet och helt fel efteråt. Listan över Martina Hausmanns 6-dagarslopp sträcker sig över en hel sida och resultaten varierar mellan himmel och pannkaka.

Vad ska jag sätta för mål? Det känns lika taget ur luften som att låta en duva gå omkring på ett papper med ett antal siffror och se var den släpper sin skit. Men en sak vet jag - jag vill ha samma känsla som på mitt första 24-timmarslopp; Nyfikenhet, ovisshet, upptäckarglädje. Då hade jag satt ett löst mål på 4 maror, drygt 168 kilometer och tyckte det var högt. Det klarade jag med marginal. Jag överraskade mig själv med ett slutresultat på 184 647 meter och jag hade roligt, det mesta av tiden.

Under mitt 48-timmars hade jag ett delmål för varje timme, dessutom extra delmål när jag närmade mig slutet. Det var en excellent strategi som gav det resultat jag ville ha och lite till. Kan jag göra samma på ett sexdagars? Men jag vill inte. Det tar emot. Jag tror på att bygga strategi utifrån beprövade metoder, sådant som både jag och andra vet fungerar, och utifrån den människa jag är.  Vissa funkar bra utifrån att bocka av passen i ett upplagt träningsprogram - jag gör det inte. Just nu vill jag ha lekfullhet och prestation.

Så - jag tänker öka mina långpass – som idag ligger på ca 4 mil – upp mot fem. Jag vill öka veckodistansen. Från 10-12 mil upp mot 15 mil. Jag tänker även bygga lite muskler. Jag tror jag behöver hålla knäskålarna på plats, ryggen upprätt, och ha en rustning som skyddar mot all påfrestning. Mentalt vill jag öva på att acceptera det som är, kanske börja meditera.

Jag märker att jag har tendens att tycka att allt det jag ändå hade tänkt göra är bästa receptet för träning inför 6-dagars. Förmodligen ljuger jag för mig själv för att få göra sådant jag ändå tänkt göra och längtat efter. Eller så är det bästa träningen, just för att jag längtar efter den. Eller så var beslutet att göra ett sexdagarslopp bara kicken i häcken som behövdes för att träningen ska bli av.

Jag ljuger även om mål. Jag har satt ett mål för mig själv, men jag tänker inte tala om det. Det får ligga där och vara mitt eget och förhoppningsvis överträffar jag det just för att jag därmed inte har press på mig själv och kan springa som jag vill, inget att svara upp mot.

Det är min strategi :-)

*Bilden är från Juldagsturen i Piteå. -8C var behaglig löptemperatur, ändå frös vattnet i flaskan och isen fastnade i skägget. Det är tre timmars dagsljus - det är lite andra löparförutsättningar uppe i norr