Jag sitter på en lunchrestaurang, kaffekoppen bredvid, ögonen hänger och en lätt huvudvärk spänner sin båge över hjässan. Jag har missat en sak, som är självklar i träning men inte alltid i vanliga livet: Återhämtning.

Komma hem från Iran var att slängas in i en virvelvind av tidnings- & radiointervjuer, Tv-framträdanden och föreläsningar som jag inte hade ett slut på. Resan fortsatte i mig fastän jag var hemma. Jag tänkte ”Passa på nu Kristina, det är nu du har medias intresse. Gör det mesta utav det för att sprida det du upplevt, för det är vackert”. Jag körde på, julen kom med en tillfällig andhämtning, sedan var det full fart igen.

Min löpning minskade från mina normala 10-12 mil i veckan till 7-8 mil. Nu är jag nere i 5-6 mil ibland. Jag springer för njutning, för avslappning, för mental frid. För att vara med och uppleva årstiderna, lägga märke till allt som sker. Jodå, jag har noterat att vitsipporna håller på att ersättas av liljekonvaljer och att både häggen och syrener sprider dofttunga moln i luften. Tack och lov, jag är i alla fall ute ibland! Men löpningen har tillfälligt fått ge plats för annat. 

André Larsson skulle följt med mig på löpningen genom Iran för att filma mig då och då. Han fick bara journalistvisum för en vecka, så det blev inte.  Soroush Morshedian, som bor i Iran, fick tillstånd att filma mig och han var med under 8 av löpningens 58 dagar. André och Souroush´s kompis Shamim Berkeh har skapat en fantastisk trailer som smakprov inför dokumentären som kommer till hösten.  Vi jublade när 4465 personer hade sett den. Därefter jublade vi när den var uppe i 200 000 visningar. Nu har den passerat 1,5 miljoner visningar – och det fortsätter.  Den lever sitt eget liv därute på internet och har delats över 25 000 gånger. Jag har ingen aning vart alla grenar tar vägen. TV-kanaler i Belgien och Australien vill ha filmen, filmfestivaler i Malta, England och Australien likaså. Personer har hört av sig och vill arrangera visningar av filmen i Sverige, USA, Kanada och ett bolag i England vill sälja den i prenumerationsboxar.  Jag får vänförfrågningar  på Facebook från hela världen.  Förlaget Wahlström & Widstrand, som ingår i Bonniers koncern, har hört av sig och är intresserade av boken som kommer att bli om löpningen.

I träning är det självklart – vill jag utvecklas belastar jag mig, sedan vilar jag. Belastningen bryter ned, vilan gör att jag byggs upp och når en högre nivå än innan belastningen. Jag lägger upp min träning i perioder; tre veckor högre och högre belastning, sedan en återhämtningsvecka, därefter tre veckor upp igen och sedan återhämtning på en högre nivå än förra återhämtningsveckan. När jag tränade inför att sätta 48-timmars världsrekord på löpband låg träningsveckorna på 15-19,5 mils löpning och viloveckorna på 10-11 mil. Mellan de olika mål jag sätter för mig själv är löpningen enbart njutning, ett sätt att må bra och njuta av livet.

Jag tänker att hela livet består av belastning och återhämtning. Just nu har jag haft en period av exponering, både via föredrag och av att stå i mitten av alla hundratals kommentarer om trailern. Nu är det dags att ge vilan plats. Jag längtar efter den, behöver den. Jag undrar med nyfiken glädje vilket muskeldunder av extrovert utstrålning den här introverta norrbottniskan utvecklats till när återhämtningen gett effekt. 

Kolla in trailern här https://vimeo.com/162386044