Jag är löpare, men tycker om att röra mig även på andra sätt. Denna vecka är jag på jobb i Sälen. Jag passade på att ta med längdskidorna. Solen visade sig från sin ljusa sida, gnistrande snö, en vind som blåser liv i både kropp och själ och några grader plus. Nästan romantiskt... ända tills jag kom fram till längdspåret. Det milda vädret och solens strålar hade gjort spåren mjuka som smör. Det var halt i spåren inte framåt och bra glid utan bakåt. Insåg snabbt att jag hade glömt extra fäste i stugan. Jag stod i valet att blåsa av detta alternativa träningspass eller att helt enkelt se den närmaste milen som en spännande upplevelse. Jag valde det senare och nog blev det en upplevelse. Det gick bra framåt. Bra fart i backarna, men när det gick uppför så var det inte bara backen som gjorde det utan det gjorde jag också.

Det kändes rejält i armar och bål. Jag vet man ska arbeta mer med benen men det fick jag inte till denna dag. Någon spetskompetens inom detta område har jag inte:) Jag har stor beundran och respekt till er alla som åkt något skidlopp nu i vår i dessa förhållanden.

Jag sitter nu i stugan nöjd och med brännande kinder så där man bara kan känna sig efter en dag ute. Känner mig nöjd att jag utmanade mig själv och bröt mitt träningsprogram med denna aktivitet idag. I morgon är det tillbaka till ordningen och löparskorna får komma på. Jag har tittat ut en fin bana som till största delen är helt fri från snö. Väderprognosen säger mild vind och sol. Det blir ett bra pass. Det känner jag redan nu.