Idag valde jag att byta till träningsprogrammet för 3h på marathon.se. Jag var lite osäker från början vilken nivå jag skulle lägga mig på och valde ett program för 3.45h, men har känt att jag har mer att ge och är van vid att springa lite oftare och lite längre än träningsprogrammet föreslog. Det kändes dock bra att börja lite under sin förmåga för att idag fatta ett positivt beslut om att höja målsättningen istället för att gå det omvända hållet.

Jag har nu efter snart två veckor ändå känt en stor skillnad mellan att springa och träna löpning. Det är nyttigt att få tips på hur jag kan variera min träning och lägga in moment jag personligen aldrig prövat tidigare. Mina tidigare erfarenheter har kretsat kring att springa långt långsamt eller långt lite snabbare. Ibland har jag busat till det med lite spontana fartökningar för att någon gång per vecka kört intervaller. Men det finns många variationer på dessa teman har jag fått känna på under de gångna veckorna och mer lär jag mig undan för undan. Nu ska ju långt bli längre och vägen dit är om inte lång så brokig där jag behöver både hjälp och råd från de som är än mer erfarna än jag.

Jag fick för en tid sedan frågan "Varför springer du Henrik? " En kort fråga som säkert har lika många nyanser av svar som det finns löpare. Ja, varför springer jag egentligen?

Många har skrivit kring dessa teman. Säkert skulle mina svar ha likheter med flera andra. Det som dyker upp hos mig är om frågan måste ha ett svar?

Måste det finnas en rationell anledning till varför jag springer? Tycker jag om löpupplevelsen så där före när jag har förmånen att prova och köpa nya träningskläder? Tycker jag om känslan när jag står där i hallen och precis ska ge mig ut? Eller är det i själva löpsteget jag finner meningen eller i löppasset som kan variera från att vara alldeles befriande underbart som tungt, krampandes med blodsmak i munnen? Eller är det tillfredsställelsen efter löppasset eller kanske det faktum att jag vet att det är bra för kroppen?

Ja skulle svaret vara på alla frågorna, men är det mitt fulla svar på varför jag springer? Nej, det är det inte. Löpningen tillför något mer för mig jag har svårt att sätta ord på. Jag har känt att det är på distanspassen jag mår som bäst. Det är jag, omgivningen och steget. Jag älskar löpningen i sitt innersta väsen.

Mer relevant för mig har varit frågan hur ska jag anpassa löpningen till vardagen snarare än varför. Varför springer just du?.. Om "hur" jag springer och tar mig tid till det i vardagen handlar nästa inlägg.

Fotnot
….. Läste för några dagar sedan i vår lokaltidning, se nedan, ett kort reportage att man någonstans gjort en undersökning där kvinnor genom att titta på ansikten på ett antal män tyckt att de som höll på med en uthållighetsidrott som cykling var mer tilldragande än de män som inte gjorde det. Man spekulerade i att det var genetiskt betingat att uthållighet signalerade bättre överlevnadspotential…. Kan det vara en anledning att springa????